Välj en sida

”Också inom kriminalpsykiatrin var Petrén ett ledande namn. Kort efter sekelskiftet framträdde han tillsammans med bl a Olof Kinberg och Bror Gadelius med krav på att den psykiatriska människokunskapen skulle få en utökad och mer direkt tillämpning inom rättskipningen och den praktiska fångvården. Bakom kraven låg tidstypiska föreställningar om att kriminalitet ofta orsakades av eller var uttryck för psykisk abnormitet, och att brott kunde studeras och förebyggas på samma sätt som sjukdomar.

Dessa idéer kom till uttryck i en av riksdagen initierad utredning, färdigställd 1909 av Petréns bror fängelseläkaren Thure Petrén och Kinberg. Där föreslogs bl a en kraftig utbyggnad av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet, vilket skulle möjliggöra en mer individuellt anpassad straffpåföljd såtillvida att sinnessjuka brottslingar inte skulle dömas till fängelsestraff utan hospitalsvård.

Gentemot strafflagens hävdvunna regel att kriminella som saknade förståndets fulla bruk skulle få strafflindring, föreslogs att samhället tvärtom borde skyddas från farliga element genom internering och rationell vård. Andra förslag gällde en kraftigt höjd rättspsykiatrisk kompetens för fängelseläkarna och inrättandet av en rättspsykiatrisk nämnd inom Medicinalstyrelsen.

Detta program kom att få ett avsevärt inflytande på svensk kriminalpolitik och på den rättspsykiatriska praktiken. Under de närmast följande decennierna realiserades merparten av de där formulerade förslagen, och programmets anda genomsyrade reformverksamheten inom området i stort.

Den rättspsykiatriska nämnden kom till stånd redan 1913; Petrén ingick i den i sin egenskap av överinspektör för sinnessjukvården. Rättspsykiatriska frågor ägnades också stort utrymme i 1913 års sinnessjukvårdsutredning, där Petrén i omfattande bilagor dokumenterade behandlingen av kriminalpatienterna och Medicinalstyrelsens hithörande verksamhet, och 1929 års sinnessjuklag innehåller detaljerade föreskrifter angående rättspsykiatriska undersökningar.

Avdelningar för kriminalpatienter inrättades efter hand både vid hospitalen och fängelserna. I syfte att främja forskningen inom området motionerade Petrén flera gånger om en professur i rättspsykiatri; denna kom emellertid till stånd först 1946. Rättspsykiatrin torde ha varit det fält som mer än något annat gav psykiatrin en tydlig politisk och samhällsreformatorisk prägel under 1900-talets första hälft, och om Kinberg var den främste idégivaren så var Petrén den som genom sin politiska ställning kunde initiera praktiska reformer och lagändringar.”

Text från D Alfred Petrén, http://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7165, Svenskt biografiskt lexikon (art av Franz Luttenberger), hämtad 2014-02-02.  Bilden från Wikipedia.