Välj en sida

”Under ett besök i sitt forna hemland hade Estelle sett vilken fin vård och träning hennes slagrörde fader hade fått när han vistats på sjukhus, och till sin förfäran fann hon att ingenting av detta existerade i Sverige – ett modernitetens mönstersamhälle! Så hon satte samman en kommitté och på hösten 1944 ägde en första veckolång demonstrationskurs i Stockholm rum under kommitténs egid, i akt och mening att sprida det terapeutiska budskapet om bot och bättring under medicinsk sakkunskap. Och sedan kom hela batteriet av påtryckningsmetoder: tidningsartiklar, uppvaktningar, riksdagsmotioner, penninginsamlingar.

Det fick effekt. 1948 ordnade Stockholms stad snabbutbildning av arbetsterapeuter under en termin. Året därpå beslöt riksdagen om en tvåårig försöksverksamhet, men inte förlagd till medicinsk fakultet eller något lasarett utan till Svenska slöjdföreningens skola i Göteborg. Kursen hade plats för 20 elever och skulle ge praktisk yrkesutbildning. Efter två år skulle verksamheten utvärderas och nytt beslut fattas. 60 000 per år fick kalaset kosta.

Man kan tycka att det var en struntsumma (Estelles och Folkes societetsbröllop 1934 hade dock berövat brudens fader halvannan miljon dollar) – ändå blev det debatt i riksdagen. Snålvargarna varnade för att ta resurser från en redan överbelastad sjukvård – när syftet med utbildningen var att tillföra vården resurser och kompetens som saknades! Kritiker sade att man inte hade erfarenheter av vad arbets- och sysselsättningsterapi kan ge – utöver sunt bondförnuft, utöver ett tusenkonstnärskap som många människor var utrustade med utan att ha genomgått en exklusiv statlig utbildning. Men erfarenheterna fanns ju verkligen – i den anglosaxiska världen, till och med på närmare håll, i Århus, där en fler­årsutbildning av arbetsterapeuter hade satt i gång redan 1937. Det blev bevisligen kortare liggtider på sjukhusen, det allmänna tjänade pengar!

Svenskar som ville skaffa utbildning fick inte sällan bege sig utomlands, och det är klart att detta fordrade någon form av familjekassa i bakfickan eller god hand med stipendiefonder. Deras utbildning var i långa stycken en självbildning, och det draget har levt kvar in i vår tid när arbetsterapi sedan ett kvartssekel tillbaka är en officiellt godtagen högskoleutbildning, till slut försedd med fulla examensrättigheter. En av de första svenska arbetsterapeuterna, Ingrid Påhlsson, alltjämt en vital person, skaffade sin yrkesutbildning först i Danmark, sedan på amerikans-ka östkusten – bara för att när hon var färdig 1950 upptäckta att det inte fanns några tjänster för henne att söka i Sverige. Hon återvände till Danmark och stannade där.

Först 1998 blev yrket fullt ut erkänt som en medicinskt baserad profession, ett legitimationsyrke jämbördigt med andra.

Estelle Bernadotte är emblematisk, också i egenskap av kvinna. De allra flesta i pionjärgruppen var engagerade kvinnor (rektor och kursföreståndare på Slöjdskolan var så klart båda män!), aktivister, ofta ogifta och utan egen familj, många hade gedigen medelklass-, i vissa fall överklassbakgrund. Röda-korsfruar drog sitt strå till stacken, och det saknade inte betydelse att greve Folke Bernadotte varit Svenska röda korsets ordförande.

Vår Estelle var liksom maken internationalist. Under en världskongress i Stockholm för handikappade 1951, vid vilken statsminister Tage Erlander högtidstalade, presiderade hon vid en session om ”occupational therapy”, den första internationella sammankomsten någonsin på det temat. I Stockholmskongressens kulisser togs initiativ till vad som året därpå skulle bli Arbetsterapeuternas världsfederation, World Federation of Occupational Therapists, med Ingrid Påhlsson som en av de första två vicepresidenterna. Sitt palatsliknande hem, Dragongården på Djurgården, upplät Estelle Bernadotte till en mottagning för hitkomna delegater.

För den tidens missionärer skulle händelsen bli ett minne för livet. ”Glöm inte Estelle!” sade Ingrid Påhlsson till mig. Deras skyddshelgon var och förblir hon.” Texten ovan kommer från den intressanta artikeln   Estelle är skyddshelgon för alla arbetsterapeuter DN 21/5 2012 Klicka på länken för att läsa hela artikeln.