Välj en sida

Här kommer en historia om ett tragiskt levnadsöde som twitterkontot This Big Hush @This _big_hush presenterat
på twitter. Vi har fått tillåtelse att sätta ihop och publicera alla tweetsen som en sammanhängande historia.
Vi vill tacka This Big Hush som låter oss publicera den mycket intressanta texten!

”Släktforskning kan leda in på oväntade stickspår. Här kommer därför en tråd om min mormors morfars kusin Lydia, Julius Wagner-Jauregg och psykiatrisk behandling på 1920-talet.

Den 28/5 1922, då hon var 39 år gammal, intogs Lydia på Upsala hospital, senare Ulleråkers sjukhus.
Dit skickades hon efter att ha undersökts av Nils Antoni, konsulterande läkare vid Mörby lasarett. Läkaren rapporterar inget anmärkningsvärt i familjehistorien. ”I november 1921 började hon bli tungsint och dyster …” Det är oklart vad som utlöst denna förändring i sinnelag. Det talas om tungt arbete och stort ansvar (hon var föreståndarinna för en matservering).På ett ställe står att hon förlorade arbetet för att hon blev deprimerad, på ett annat att hon blev deprimerad för att hon förlorade arbetet. Själv är hon föga meddelsam. Hon tycks alltså lida av ångest och svår depression: ”Pat. visar gott minne o. god uppfattning men starkt hämmad tankeverksamhet, inskränkande sig till grubbel och farhågor.”

Daganteckningar, 2/6 1922: ”Vid samtal i dag (Dr. Wiesel) visar hon föga intresse för omgivningen och de närvarande, svarar ej på frågor, blicken är sorgsen. F.ö. verkar hon slö och mycket deprimerad.” 11/9 1922: ”Samtal (Dr. Eriksson): Pat. ser mkt. ängslig ut, kvider sakta hela tiden. Blek. Säger ingenting. Pekar upprepade ggr. ut genom fönstret, mumlar något om ’vill gå ut’, men svarar ej på frågor. Ointresserad för allt.” ”Motsträvig” är en allt oftare återkommande anteckning. Januari 1923: ”Motsträvig. Sondmatas. Långbad.” Tillståndet förvärras.

Juli 1924: ”På daggården. Sitter hopkrupen, autistisk, motsträvig.” 1/10 1924: ”Ligger ständigt i samma ställning, hopkrupen med nedböjt huvud […] Måste matas och skötas helt och hållet. Mycket mager.”Den officiella diagnosen i den sammanfattade sjukhistorien är ”manodepressiv psykos”. Vad en nutida psykiater hade dragit för slutsatser är förstås en fråga om spekulation. (Hon hade förresten vårdats ett år på Långbro sjukhus för en ”psykos” tolv år tidigare, som hon till synes helt tillfrisknat från. Kanske kunde journalerna från den sjukhusvistelsen kasta ljus över sjukdomsbilden.)

Sedan kommer en intressant anteckning 31/10 1924: ”Malaria-inokulationsförsök medelst myggstick.” Malariabehandling var högsta mode vid denna tid, och dess upphovsman, österrikaren Julius Wagner-Jauregg (1857–1940), skulle tre år senare tilldelas Nobelpriset i fysiologi eller medicin för sin upptäckt. Redan antikens läkare hade observerat att anfall av hög feber tycktes lindra exempelvis epilepsi. Sporrad av denna kunskap, egna observationer och samtida försök av en rysk läkare vid namn Rosenblum började Wagner-Jauregg att utveckla sin metod.

Idén är alltså höja kroppstemperaturen hos patienten och därigenom förhoppningsvis utrota den psykiska sjukdomen – i första hand neurosyfilis (tertiär syfilis, dementia paralytica eller ”paralysie générale”), då en spridd, fruktad och obotlig sjukdom. Syfilitiker utgjorde en rätt stor andel av de intagna på sinnessjukhusen. Uppemot 40% visade markant förbättring och en del blev mer eller mindre återställda, vilket förstås var sensationellt med tanke på att sjukdomen tidigare inneburit den gruvligaste dödsdom. I början prövades alla möjliga smittämnen, som fläcktyfus eller rosfeber, men förstahandsvalet blev slutligen malaria eftersom denna sjukdom var kontrollerbar och alltså kunde reverseras när febertopparna gjort sin verkan. Behandlingen prövades också mot andra tillstånd, som depression och psykos, men med betydligt mindre framgång. Anledningen är enkel: syfilis har ju en organisk orsak, nämligen infektion med spiroketen Treponema pallidum, vilken kan avdödas med värme. Men det fanns problem. Den iatrogena dödligheten överskred i vissa studier 10%, antingen eftersom patienten helt enkelt dukade under av febern eller för att någon annan smitta överfördes vid inokulationen.

Saken var därför inte okontroversiell. Den svenske psykiatern Bror Gadelius motsatte sig hårdnackat ett Nobelpris till Wagner-Jauregg, då han ansåg metoden ”brottslig”. Först när Gadelius dragit sig tillbaka kunde Wagner-Jauregg komma ifråga. (Bror framstår därmed som mera human än släktingen Erik Gadelius [1778–1827], också psykiater, som på sin tid visade stor entusiasm för Joseph Mason Cox ”svängmaskin”, som skulle göra patienterna fogliga genom att snurra dem tills de spydde och/eller svimmade.) ”Utomdess har denna maskin ett välgörande inflytande på sinnet genom den räddhåga den orsakar […] Om fruktan bör starkare väckas, kan omvridningen ske i mörker, under buller, vid starka lukter osv …

Bilder:Wikipedia

Men åter till Lydia, som efter en andra inokulation med myggstick den 17/11 och en injektion den 4/12 vårdades på malariaavdelningen, där febertopparna dokumenterades och tillståndet nogsamt följdes. Den 31/12 påbörjades  behandling med kinin mot malarian. Någon förbättring av det ursprungliga tillståndet kunde dock inte märkas. 2/1 1925: ”Pat. är psykiskt oförändrad. Ligger hopkrupen. Säger aldrig något. Ser medtagen ut.” Någon vidare utsikt till förbättring med denna metod fanns nämligen aldrig.

Den 7/10 1925, tre veckor innan malariabehandlingen sattes in, står det i journalen: ”W.R. i blodet neg, 100 % hämolys” – det vill säga ingen Wassermannreaktion och således ingen syfilis. Däremot verkar hon nu drabbas av en infektion. Albuminuri och stegring av leukocyter noteras. Symtom från lungorna verkar tillstöta under de följande veckorna och allmäntillståndet försämras. Det är oklart i vilken mån detta har direkt samband med malariabehandlingen. Halvannan månad senare bildas en varfylld abscess i armhålan. Bandagen hindrar de dagliga baden, och liggsår utvecklas.”Pat:s ständigt hopkrupna ställning har lett till en viss kontrakturställning av benen. Hon jämrar sig vid de dagliga försöken att räta ut benen …”

Allmäntillståndet försämras nu raskt med stigande feber, och hon avlider 2/5 1925 klockan 5.45 på morgonen, dagen före sin 43-årsdag. I församlingens dödbok anges dödsorsaken vara ”lungtuberkulos”. Ingenting alls tyder på att detta stämmer. Pyroterapi, vare sig genom malariasmitta eller andra metoder, utrangerades efter hand under 1940-talet när antibiotika mot syfilis gjorde den onödig. Julius Wagner-Jauregg blev på ålderns höst en övertygad nazist och förespråkare för eugenik och tvångssterilisering, och råkade följaktligen i vanrykte efter kriget. Det medicinsk-etiska regelverk som började träda i funktion efter kriget och Nürnberg-rättegångarna hade inte tillåtit att malariaterapin lämnade det teoretiska stadiet. Det finns dock i våra dagar förespråkare för dess användning mot till exempel aids.”

Observera: Texten får inte kopieras och spridas. Upphovsrätt har twitterkontot This Big Hush.