”Frösö sjukhus var ett mentalsjukhus vid Frösöns södra udde. Sjukhuskomplexet är numera rivet men de underjordiska gångarna och några av husen finns fortfarande kvar och i dessa bedrivs olika verksamheter.
”Enligt ett beslut 1910 skulle man bygga ett nytt hospital i Östersund med plats för 560 patienter. Arbetet påbörjades tämligen omgående och i februari 1915 stod anläggningen klar för att ta emot de första patienterna. I området fanns en strikt uppdelning mellan mans- och kvinnopaviljonger och patienterna var uppdelade efter sjukdomssymtom. 1927 stod en helt ny paviljong klar för heloroliga patienter.
Den plats man hade valt för hospitalet var det f.d. majorsbostället Öhne på Frösön. Läget var tämligen avskiljt, lugnt och naturskönt, men hade närhet till goda kommunikationer, vilket gav goda förutsättningar för verksamheten. Upptagningsområdet var framförallt Jämtlands län, men också delar av grannlänen.”
Text från den intressanta artikeln ”Frösö sjukhus” med bilder från Riksarkivet. Från 21/1 2013.
”Det var mitt i vintern 1915. De nybyggda lokalerna som skulle bli Frösö hospital stod färdiga att invigas på det gamla majorsbostället på Öhnet. Allt som krävdes var ett godkännande från Medicinalstyrelsen. Den 28 januari gav delegationen klartecken och därmed togs ännu ett steg mot statens mål att fördubbla antalet platser i psykiatrin. Samma dag togs den första patienten emot. När sjukhuset 75-årsjubilerade år 1990 blickade boken Frösö sjukhus tillbaka på psykiatrins historia i Östersund. Författarna döpte det första kapitlet till Särskiljandets historia.
I begynnelsen var hospitalets uppgift varken att bota eller behandla, utan snarare att omhänderta och framför allt skydda samhället från individer som uppfattades som störande eller farliga. De första 15 åren bestod vården av de nästan 600 patienterna främst av övervakning och medicinerna dämpade mest symptom.
På 1930- och 40-talet experimenterades med olika behandlingar – en del verkningsfulla, andra inte. Mot slutet av 1940-talet började sjukhusets självhushållning att lösas upp och istället för att hållas passiva fick patienterna bli mer aktiva och sattes i sysselsättningsterapi.
I början av 1950-talet var sjukhuset slitet och psykiatrilagstiftningen föråldrad, men snart började man använda nyupptäckt psykofarmaka. Det förändrade livet på sjukhuset radikalt. Våldsamma, oroliga och svårskötta patienter blev lugna och medgörliga och kunde i högre grad än tidigare sköta sig själva. Låsta avdelningar öppnades, allt fler patienter fick helgpermissioner. Patienter blev nu faktiskt friska och kunde skrivas ut. Stora delar av det gamla sjukhuset revs och ersattes av rationella, men anonyma, byggnader.”
Texten i stycket ovan kommer från den långa och intressanta artikeln Hundra år av psykiatrisk vård i Östersund på Region Jämtland Härjedalens hemsida. Klicka på länken för att läsa hela artikeln.
Artikel om Frösö Sjukhus i Östersundsposten 4/10 2011 ”Skriken satt kvar i väggarna”
Boktips: Frösö Sjukhus 75 år av sinnesjukvårdens historia av Mikael Eivergård och Birgitta Elfström
Bilden från Frösö sjukhus målad av patienten och konstnären Primus Mortimer Pettersson.
