”Det är vacker vårdag i Ådalen, den 14 maj 1931 och bygdens arbetare har klätt upp sig i söndagskostymer, köpt karameller till barnen, höjt de röda fanorna och bildat ett tre kilometer långt demonstrationståg…” Texten från artikeln Skotten i Ådalen -31 från Sveriges Radio P3 Dokumentär. Lyssna på ett radioprogram 89 min långt. Från 30/10 2011. Läs också på Wikipedia.På YouTube kan du se en scen ur Bo Widerbergs film Ådalen-31 5 min 40 sek.
En av dem som sköts ihjäl i Ådalen var Västerviksbon Sture Larsson. ”Sture Larsson var en ung sjöman. Hans stund på jorden blev kort. Han blev bara 19 år. Han bodde med sina föräldrar och en syster i Västervik. Han beskrevs som en skötsam och sympatisk ung man som var medlem i logen Stegeholm IOGT. Den 30 mars hade han mönstrat på Oskarshamnsångaren Sirvald. Ångaren låg vid Svanö och lossade kol de där så ödesdigra dagarna. Larsson var inte på något sätt inblandad i konflikten. Han var bara en nyfiken ung man som var på fel plats vid fel tillfälle. Han hade utan befälets vetskap gett sig i väg till Kramfors för att titta på demonstrationen. Han följde tåget mot Lunde när han mötte sin skapare.
Han träffades av en rikoschett. Den olycksaliga kulan slet upp ett hål, stort som en gammal tvåkrona, i ena axeln. Sture Larssons liv gick inte att rädda. Men det dröjde några dagar innan den tragiska nyheten nådde hans nära och kära hemma i Västervik. De första telegrammen som nådde stadens tidningar talade om en 30-årig sjöman vid namn Thure Larsson, som ingen av tidningarna kunde spåra i sjömanshusets papper. Men Larssons kapten och styrman på Sirvald hade saknat honom. Han hade varit borta för länge när de begav sig till Kramfors för att söka sin besättningsman. Det var två bedrövade befäl som återkom till ångaren sedan de identifierat den döde jungmannen.
Västervik var en stad i chock, sorgen var djup och tårarna många och salta som vattnet i havet. Beskedet om Sture Larssons död tände en helig vrede bland stans arbetarbefolkning. Den brann med öppen låga när de gick ut på gator och torg och visade sin djupa avsky över vad som hänt. Under lördagen arrangerades en stor demonstration, som under ”värdiga former” tågade från Fängelsetorget till Folkets park till tonerna från Internationalen med fanor som vajade för vinden. I täten gick man med ett plakat med inskriptionen ”Mot militarismen” illustrerad med en bild på ett avbrutet gevär… I samband med Sture Larssons begravning några dagar senare sa Arvid Green:
– Vi känna bitter sorg, men bakom sorgen ligger vrede och en hämndkänsla mot dem som mördat Sture Larsson. Begravningen på nya kyrkogården lockade många. Kyrkogården fick stängas av för obehöriga för att skona gravar och planteringar. Dessutom behövde det stora arbetartåget plats så man kunde ta farväl av Sture Larsson på ett värdigt sätt.” Texten kommer från artikeln ”Ung Västerviksgrabb föll offer för militärens kulor” i Västerviks-Tidningen 14/5 2011.
Bilden från Wikipedia.
Nedan ett tackbrev från Sture Larssons föräldrar. Bilden på brevet har vi fått av Uppsala lokala samorganisation av SAC:s twitteransvarige som tror att brevet kommer från boken Ett sekel av syndikalism. SAC:s jubileumsbok 1910-2010, utgiven 2012. Publicerat efter medgivande från denne.
