Patienter på kvinnoavdelning 1930-talet

Patienter på kvinnoavdelning 1930-talet

”Omyndigförklaring är en juridisk åtgärd av domstol, med avsikt att frånta en myndig person dess rättshandlingsförmåga, det vill säga förmågan att ingå avtal med mera. Orsaker till omyndigförklaringen kan bland annat vara psykisk sjukdom, demens och utvecklingsstörning.

Bilden tv är ur Psykiatriska Museets samlingar och har ej samband med texten.

I bland annat de nordiska länderna, Österrike och Tyskland har åtgärden sedan 1980- och 1990-talen ersatts av andra förfaranden. Ett känt svenskt fall var Florence Stephens, som 1957 begärde sig själv omyndigförklarad i samband med Husebyaffären.

Omyndigförklaring avskaffades i Sverige den 1 januari 1989 och ersattes med förvaltarskap. För personer som på grund av till exempel utvecklingsstörning inte själva kan bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person kan tingsrätten istället besluta om god man eller förvaltare

Den svenske författaren Stieg Larsson skrev den så kallade Millennium-trilogin, där huvudpersonen Lisbeth Salander har en god man utsedd. Detta skall dock inte förväxlas med omyndigförklaring.”

Texten ovan kommer från Wikipedia.

”Psykiatrin och dess brukare har på många sätt en särställning bland handikapp-organisationer. Personer med allvarliga psykiska ”störningar” har genomgående definierats som angripna av ”sjukdomar” som bryter ner deras mest grundläggande mänskliga funktioner (att tänka logiskt, känna adekvata känslor, upprätta sociala relationer, planera och genomföra beslut istora och små frågor). Denna definition resulterade i att många av dessa människor i åratal blev intagna på slutna vårdinstitutioner utan någon rättsprövning ända in på 1990-talet. Många blev också omyndigförklarade och placerade under en förmyndare ända in till slutet på 1980-talet.Trots en minskning av den slutna psykiatriska vårdens omfattning dominerar fortfarande de traditionella psykiatriska kunskaperna, även om de utmanats på senare tid. Utmaningen har kommit från en politisk vilja att stärka de psykiskt funktionshindrades medborgerliga rättigheter, från brukar-organisationerna och från forskningen om återhämtningsprocessen. Verksamheter där den traditionella psykiatriska kunskapen dominerar kan ha svårt att integrera i sitt arbete tankarna om brukarnas medborgerliga rättigheter, brukarinflytande och brukarmedverkan.”
Texten ovan kommer från broschyren  Ingenting om oss utan oss  – Allmänna Arvsfondens stöd till projekt rörande människor med psykiska problem av Alain Topor och Sara Holmqvist Institutionen för Socialt Arbete Stockholms Universitet, 2011 Klicka på länken och ladda ner som pdf-fil.