Kyrkoherden i Slöta och Karlelby församlingars pastorat i Skara stift, f. lektorn vid härvarande högre allmänna lärovärk, fil. d:r Sven Sandberg afled natten till sistl. onsdag i Slöta prästgård, 56 år gammal. Kyrkoherden Sandberg, son af den bekante riksdagsmannen i präståndet för Kalmar stift kontraktsprosten och teologie doktorn Anders Sandberg samt hans maka, född Allgurén, var född i Madesjö den 12 mars 1833, blef student i Lund 1849 och promoverades därstädes 1856 till filosofie doktor, efter att såsom afhandling för graden hafva utgifvit ”Några anteckningar om Schellings filosofi”. Ar 1860 utnämdes Sandberg till adjunkt vid högre elementarlärovärket i Vexiö, men blef redan samma år för sinnessjukdom intagen å Vexiö hospital.

Efter att hafva höstterminen 1861 ånyo inträdt i tjänstgöring vid skolan, erhöll han dock kort därefter tjänst- ledighet i uppgifvet ändamål att taga pastoralexamen. Emellertid återföll han snart i sinnessjukdom, hvadan på k. proposition rikets ständer 1863 beviljade åt Sandberg pension till belopp af 750 kr. å allmänna indragningsstaten efter erhållet afsked. Sandbergs förmyndare sökte dock icke afsked för Sandberg. Han var därefter dels för tidtals påkommande sinnesrubbning intagen å Stockholms hospital för sinnessjuke, dels i tjänstgöring vid lärovärket.

För pastoralexamen utgaf han 1862 i Kalmar kort framställning af den evangelisk-lutherska kyrkans formeln och materiella principers betydelse och historia samt några satser om kyrkan”, hvilken afhandling af stiftets domkapitel bedömdes med högsta betyget. Han befordrades 1866 till lektor i kristendom och modersmålet vid Venersborgs elementarlärovärk samt valdes, efter erhållen infödingsrätt i Skara stift, 1868 till kyrkoherde i Slöta. Till en början var Sandberg, som var en mycket gästfri, gladlynt och frikostig man, särdeles omtyckt af församlingsboarne. Det ena gästabudet efter det andra ägde nu rum för församlingsboarne i Slöta prästgård, hvars ombygnad beslöts å kyrkostämma.

Emellertid återföll Sandberg inom kort i sin sinnessjukdom och blef intagen å ett hospital på Seland. Snart tillfrisknad, har han därefter tidtals skött sitt pastorat, tidtals åtnjutit tjänstledighet. Under somrarne de senare åren brukade Sandberg besöka Mossebergs vattenkuranstalt, och många äro de som från denna tid erinra sig den begåfvade, fryntlige och lefnadsglade prästen. Han var nämligen en både omtyckt och eftersökt person. Flera gånger sökte Sandberg transport från sitt pastorat.

Sålunda innehade han förslagsrum till  Elenora församling i Stockholm och till domprostämbetet i Skara. Vid senaste ledighet af pastor primariiembetet i Stockholm kallades han till predikoprofs afläggande och erhöll röstetal närmast de å förslaget uppförde. Sandberg var äfven poet och har 1861 utgifvit ”Småplock till jul och nyår”. Försedd med egen vagn och häst genomfor han en del af södra och mellersta Sverige och afyttrade därunder nämnda arbete, innehållande af honom vid olika tillfällen författade värser. Priset var visserligen särdeles högt, men Sandberg lyckades för det lilla häftet bereda god afsättning. Han afled ogift. Källa: Tidning för Wenersborgs stad och län 16/4 1889