”Ernst Herbeck (1920–91) var i 45 år patient på det österrikiska mentalsjukhuset Gugging. Tack vare sin läkare Leo Navratil blev han en av art brut-konstens pionjärer jämte de målande medpatienterna Johann Hauser, August Walla och Oswald Tschirtner – med ett par av vår tids största författare, W G Sebald och Friederike Mayröcker som förespråkare.
Den harmynte Herbeck, som tidvis själv trodde sig vara hare och var övertygad om att djurs och andras röster talade genom honom, sattes av dr Navratil att som terapi skriva dikter. De skulle bli över tusen till antalet och gick till så att Navratil angav ett ämne – som morgon, röd eller mun –varpå Herbeck i en säregen blandning av hög- och talspråk, naiva rim och språkfel, likafullt skapade en helt säregen poesi. Samarbetet pågick i över 30 år.
Tidigare Borås-författaren Görgen Antonsson har nu kongenialt – med boråsiska dialektinslag – översatt ett rätt brett dikturval, illustrerade av medpatienten Oswald Tschirtners lika säregna ”huvudfotingar”. Den allra första dikten från 1960 kan kallas typisk. Navratil föreslog ämnet Morgonen och resultatet, i prydlig välskrivningspiktur med blå kulspetspenna, blev:
Féernas vind står på led
om hösten
då manarna möts
uti snön.
Koltrastar kvittrar hitåt
i vinden och äter.
Vardagsbilder ur sjukhuslivet förenas med originella, ofta absurda utvikningar, inte olika vissa andra mentalsjuka diktares, från William Blake och Hölderlin, via Sylvia Plath och Lowell till våra egna Hill och Ernst Josephson. När Herbecks omyndigförklaring hävts 1982 kunde han själv börja ge ut sina dikter, först under pseudonymen Alexander. För den intresserade av art brut och sjukdomskonst är Antonssons tolkningar ett fascinerande både roande och oroande bidrag.”
Texten ovan är den intressanta artikeln Dikter från mentalsjukhuset – en recension av boken Inte varje människa har en mun – är skriven av Rolf Haglund i Borås tidning 22/4 2013. Klicka på länken för att se artikeln ! Läs också om Ernst Herbeck på Wikipedia (engelska)
