”Tänk om Titanicmannen, John Charles Asplund, hade vetat, tänker jag, när Psykiatriska Museet i Västervik visar honom i sin utställning ”Att efterforska anhöriga”. Historien om Titanicmannen är ett exempel på hur man kan göra för att efterforska någon som varit intagen på Västerviks hospital, sedemera Sankta Gertruds sjukhus….
Hospitalen var som egna stadsdelar, nästan självförsörjande, en stad i staden, ett samhälle i samhället, en egen värld i världen. Vid en närmare studie ska det visa sig att Titanic och Sankta Gertruds sjukhus hade flera gemensamma egenskaper:
– de är båda invigda 1912
– de är båda självförsörjande, som egna stadsdelar, den ena flytande, den andra fast
– de hade båda cirka 1400 patienter/passagerare
– de hade båda cirka 900 i besättningen/personalen
Att John Charles skulle komma att stifta nära bekantskap med båda dessa är den sortens tillfälligheter som inte går att bortse ifrån. Det finns så mycket historia i sjukhuset att det likt Titanic är odödligt”
Texten från Jerker Petterssons blogg Titanicmannen. Läs hela inlägget där.
