”På grund af denna långa väntetid och mängden exspektanthandlingar synes mig att åtgärder borde vidtagas för att erhålla någon evakuering till de inom kort färdiga nya hospitalen i Säter och Västervik. Enligt det förslag till hospitalsdistriktsindelning, som utarbetats i Medicinalstyrelsen, att tillämpas då ofvan nämnda hospital komma i bruk, skall Piteå hospital och asyl tjänstgöra som anstalt för sjuka från Västerbotten och Norrbottens län, dock att, intill dess Östersunds hospital under 1914 varder färdigt, ett antal sjuka från dessa län skulle erhålla vård å Västerviks hospital.
I främsta rummet torde det bli sådana sjuka från nämnda län, hvilka för närvarande vårdas å de söder om Piteå belägna hospitalen. Men dessutom synes det mig att till Västerviks hospital böra öfverflyttas från Piteå hospital och asyl ett antal män och kvinnor, i hvilket fall böra utväljas sådana, angående hvilka man ej kan hysa förhoppning, att deras behof af hospitalsvård skall upphöra.
Den för transport af sinnessjuka afsedda järnvägsvagnen rymmer för nattransporter 20 sjuka, och bör detta antal angående såväl män som kvinnor i sinom tid öfverflyttas. Sådan öfverflyttning kan emellertid icke lämpligen ske förrän sjöfarten under kommande års vår blir öppen.”
Ur inspektionsberättelse för Piteå Hospital 1911. Läs mera på Medicinhistorisk databas. Man verkade inte bry sig om att dessa patienter hamnade väldigt långt hemifrån.
