”På morgonen den 18 september 1916 arresterades den menige soldaten Harry Farr för feghet. Kvällen innan skulle han ha följt med sin bataljon till fronten under slaget vid Somme, men dök aldrig upp. Han återfanns bakom linjerna av en specialistofficer som försökte tvinga honom att gå fram, men Farr vägrade och berättade att han helt enkelt inte stod ut med kanonmullret. Senare under kvällen eskorterades han framåt men sprang sin väg och greps morgonen därpå.
Under rättegången vittnade ett befäl om att Farrs nerver var förstörda. Sedan 1915 hade han tre gånger fått den nya diagnosen granatchock och hade tillbringat flera månader på sjukhus. Han led tidvis av skakningar och klarade inte av höga ljud. Den brittiska krigsrätten tog dock ingen hänsyn till detta.
Den då 25-årige Harry Farr dömdes till döden för att ha visat feghet inför fienden och han avrättades den 16 oktober 1916. Hans änka och barn blev hemlösa eftersom de inte hade rätt till pension och berättelsen om faderns avrättning blev en skamlig familjehemlighet.
Det skulle dröja 90 år innan Farr fick upprättelse…År 2006 fick han slutligen upprättelse. Han benådades då postumt tillsammans med många andra som avrättats under första världskriget. Orsaken till beslutet var att med dagens kunskap om stresssyndrom under strid ansågs avrättningarna ha varit felaktiga. Farrs dotter hade då under många år fört en kampanj för att rentvå faderns namn, och hela tiden hävdat att han faktiskt led av granatchock.”
2006 restes minnesmärket ”Shot at dawn” (skjuten i gryningen) för att hedra de 306 brittiska soldater som avrättades för feghet under första världskriget. Bild: Wikipedia
Texten kommer från den långa och intressanta artikeln Den skamliga krigsskadan i Militärhistoria 4/3 2011.Klicka på länken och läs hela artikeln !
Läs också artikeln Män dömda för feghet får upprättelse från Forskning och framsteg.
