Släktforskningens Dag har i år (2013) temat soldater, vilket vi behandlat i en rad inlägg de senaste veckorna. Soldater förr som stred långt hemifrån kunde drabbas av nostalgi – sjuklig hemlängtan…
Till höger en barnsoldat från amerikanska inbördeskriget. Bilden från Wikimedia
”Under varje 1800-talskrig var soldathjärta och särskilt nostalgi stora problem, den hemlängtan och förlamande apati som drabbade soldater i fält, speciellt i utdragen väntan bakom stridslinjen. Från amerikanska inbördeskriget berättas hur armén fick skicka hem skaror av stridsodugliga. Med en skylt med hemortens namn kring halsen irrade de vilsna över den amerikanska kontinenten.
Ännu under första världskriget nämns nostalgihotet. Det ansågs särskilt viktigt att skilja nostalgikern (som skulle behandlas av läkare) från desertören (som skulle ställas inför krigsrätt) Texten kommer från Karin Johannissons artikel Osynliga sår i Soma 12/7 2010. Läs också Sjuk av hemlängtan i Sydsvenskan 21/4 2005.
”Begreppet nostalgi myntades ursprungligen år 1688 av den 19-årige schweiziske läkarstudenten Johannes Hofer som en medicinsk diagnostisk term för sjuklig hemlängtan. På 1600- och 1700-talen ansågs nostalgi vara en allvarlig och ibland dödlig sjukdom. På den tiden var det unga soldater – som låg i krig långt hemifrån – som led av nostalgi.
Så här skriver 1700-talsläkaren Leopold von Auenbrugger om nostalgi hos sina patienter: ”De sover dåligt, känner sig deprimerade och har koncentrationssvårigheter. De kroppsliga symtomen är hjärtklappning, ätstörningar, smärta, magont, andnöd. De blir tystlåtna, apatiska och enstöriga. De suckar och stönar i ett och blir till slut totalt likgiltiga inför livet. Ingenting kan hjälpa dem, varken medicin, argument, löften eller hot om bestraffning. Kroppen tynar bort medan hela deras jag är riktat mot denna fåfängliga längtan…”. Texten från Wikipedia.
