Rehabträdgårdar
”Att länka samman trädgårdar med hälsa och välbefinnande gjorde redan de gamla grekerna…De sjukhus som byggdes på 1800-talet omgavs alla av stora parker i syfte att förbättra hälsan hos patienterna. Många framstående läkare hävdade dessutom redan då att trädgårdsarbete i sig har gynnsamma effekter, särskilt på olika typer av depressioner och mentala sjukdomar. Den svenske kunglige livmedikus Axel Munthe ordinerade promenader i naturen för att läka sina högt uppsatta patienter.
Fram till cirka 1970 så fortsatte man inom svensk psykiatri att använda sig av trädgårdsarbete och promenader som behandlingsform. Men efter det tog den alltmer ökade tilltron till medicinsk behandling och läkemedelsframställning över även där.
I England och USA upptäckte man under första världskriget att personer som drabbats av krigsneuroser, så kallad posttraumatisk stress, mycket framgångsrikt kunde behandlas med aktiviteter i trädgård. När andra världskriget bröt ut kom kunskapen till användning igen, och även under Koreakriget och Vietnamkriget. Man fann att vid behandlingen av krigsskadade påverkades såväl psykiska åkommor (till ex depression och ångest) som somatiska (smärta, värk) positivt.
Under senare delen av 1900-talet har trädgårdsterapin fått två inriktningar och forskningsområden. Det ena är betydelsen av trädgårdsaktiviteterna – trädgårdsodlingsterapi, och den andra är betydelsen av de rena upplevelserna i trädgård och natur – trädgårdar för återhämtning. Läkare som Munthe använde trädgården i medicinskt syfte där både upplevelsen av platsen och arbetet där ansågs läkande. När man utformar rehabiliteringsträdgårdar idag försöker man tillgodose båda behoven.Trädgårdsterapi bör innehålla både aktivitet och vila – beroende på vad just den patienten behöver.”
Texten kommer från artikeln Rehabträdgårdar ,på Örebros Läns Landstings hemsida. Bilden kommer från Psykiatriska museets bildarkiv och har ej samband med artikeln.
