”Stig Dagerman föddes hösten 1923 och växte upp hos sina farföräldrar på Norrgärdet i Älvkarleby, norra Uppland. Hans efternamn var Andersson och det var först under gymnasietiden i Stockholm (1941) han tog efternamnet Dagerman. Eftersom Dagermans far, som bodde i Stockholm men arbetade som bergsprängare i Norrland, inte hade råd och möjlighet att försörja honom fick den unge Stig tillbringa sina första nio år med farföräldrarna.

Tvärtemot mytbildningarna kring Dagerman beskrev han barndomen i Älvkarleby som den lyckligaste tiden i hans liv. Framförallt beundrade han sin farfar och farmor som levde ett enkelt liv, präglat av traditionella värderingar….År 1940 mördades farfadern av en psykiskt sjuk person och en kort tid därefter fick farmodern en hjärnblödning. Påfrestningarna gjorde att Dagerman begick det första i en serie självmordsförsök under sin livstid…..

.….Stig Dagerman romandebuterade 22 år gammal 1945 med romanen Ormen, en löst sammanfogad berättelse med skräcken som grundtema. Kritiken var extatisk – Dagerman geniförklarades som ”den unga litteraturens stora löfte” . Ormens tema är skräck och ångest och den utspelar sig i barackmiljö. I och med debuten och det varma mottagandet 1945 följde fyra år av hektisk produktivitet för Dagerman….År 1950 drabbades Dagerman av svårartad skrivkramp och stark ångest. ….

….I november 1954, efter återkommande djupa depressioner, sjukhusvistelser och självmordsförsök, tog Stig Dagerman sitt liv. Han satte sig i sin bil i garaget utanför villan i Enebyberg, startade bilen och lät den gå på tomgång tills han kolmonoxidförgiftades och avled. Dagerman hade gjort flera liknande självmordsförsök tidigare – det första när han var 17 år – men alltid ångrat sig i sista stund. Allt tydde på att han även denna sista gång försökte ändra sitt beslut, för när han hittades hade han stängt av gasreglaget, öppnat bildörren och var på väg ut från bilen.

Stig Dagerman är begravd vid den medeltida kyrkan i sin barndoms Älvkarleby. På gravstenen står hans egna ord att läsa:

Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken”

Texten är en starkt förkortad version av en artikel på Wikipedia om Stig Dagerman. Bilden ovan från Wikipedia.

”Vad drev författaren Stig Dagerman (1923-1954) i döden för egen hand? Efter att hans farfader mördades av en psykiskt sjuk person och hans farmor fick en hjärnblödning begick Dagerman själv en serie självmordsförsök under sin livstid. Han avslutade till sist sitt liv genom att gasa ihjäl sig i sin bil. ”Att dö är att resa en smula från grenen till fasta marken” skrev han själv. Stig Dagerman växte upp i Älvkarleby bara någon kilometer från Rullsands vackra långa sandstränder. Bengt Söderhäll, lärare och ordförande i Stig Dagermansällskapet berättar i Högsommar om en av Sveriges största författare.”

Texten  i stycket ovan kommer från artikeln Vad drev Stig Dagerman in i döden ? i Högsommar i P4. Du kan lyssna på ett radioprogram 9 min 50 sek.  Länk till Stig Dagerman-sällskapet.

”I dag har det gått 60 år sedan Stig Dagerman tog sitt liv. Det finns väl bara tre nutida svenska författare av högsta kvalitet som nått ut över världen: poeterna Gunnar Ekelöf och Tomas Tranströmer samt Stig Dagerman som trots sin död vid 31 lever vidare i nya tolkningar och kritiska analyser, mest av allt i Frankrike, där han ses som en nordisk existentialist i släkt med Camus mer än med Sartre.

Oavsett filosofin – gängse under 40- och 50-talen – är det existensens djupaste fåror som Dagerman plöjer. Och det är ur den mörka poesins svalg som han har lyfts upp som en nutida förebild av sådana som Nobelpristagaren Le Clézio. Le Clézio talar om Dagermans bildstormariver, hans vilda, mörkt jublande, bubblande fantasi, hans självdestruktiva humor, hans blandning av förbannelse och förtvivlan.

Dagermans förening av ångest och intellektualism i ett lättöversatt språk har gett honom läsare, särskilt bland ungdomen som är rädd att bli vuxen, att ta ansvar, men som söker ett allvar och en diskussion om livets mening. Frankrike är Dagermans andra hemland, men han har även återuppstått, inte minst med sina dramer, i Italien och Tyskland som tryckt nio av hans verk. I England mötte i år ”Nattens lekar” ett starkt gensvar.”

Texten i stycket ovan är början på artikeln Stig Dagerman fann tröst i dödens närhet av Pär Wästberg 4/11 2014 i Svenska Dagbladet. Klicka på länken för att läsa hela den intressanta artikeln.