”Av patienter, som vid inspektionen gjorde förfrågan angående möjligheterna till utskrivning, förtjäna tvenne särskilt omnämnande, nämligen dels en kriminalpatient, n:r 42 Johan Arvid Larsson och dels en f.d. tvångsarbetsfånge n:r 505 Abrahamsson. Beträffande då först sistnämnde patient, vilken i hög grad missbrukat alkohol och även lidit av övergående alkoholpsykoser (varför han tidigare också vårdats å Katarina sjukhus), visar han otvivelaktigt paranoida karaktärsdrag, men äro dessa dock icke så framträdande, att han kan betecknas som lidande av kronisk sinnessjukdom.
Det synes mig därför icke heller berättigat att på längden kvarhålla honom å hospital; vid det samtal, jag hade med honom, sade han sig emellertid icke ha något emot att stanna kvar här till våren, då arbetstillfällena bli bättre; givetvis är detta också det mest ändamålsenliga.
Vad åter beträffar den andre av ifrågavarande patienter, n:r 42 Johan Arvid Larsson, är detta en periodiker, som – född 1890 – haft flera sjukdomsanfall, men nu varit symptomfri sedan våren 1914.Första anfallet hade han år 1908 (alltså vid 18 års ålder), då han efter i februari genomgången operation för blindtarmsinflammation först hade en period av depression, som emellertid i augusti efterträddes av en manisk fas, för vilken han blev intagen å upptagningsavdelningen vid Eksjö lasarett, därifrån han emellertid i slutet av samma år blev utskriven tillfrisknad.
Sommaren 1909, alltså efter endast ett halvt års intervall, började han åter visa exaltation och gjorde sig i sådant tillstånd skyldig till skadegörelse, i det han lade flera grindar över ett järnvägsspår (enligt en uppgift i förargelsen över att han ej fått medfölja tåget). Sedan han på grund av sinnessjukdom förklarats straffri härför, utfärdades den 29 oktober 1909 bilagan A för honom av vederbörande fängelseläkare. Innan han kunnat erhålla plats å hospital, blev han emellertid, då han i fängelset tillfrisknat, frigiven därifrån i maj 1910.
Hemkommen visade han sig emellertid åter exalterad, blev därpå sängliggande under 3 månaders tid, varunder han var mycket besynnerlig och ej kände igen de sina; senare på året ny exaltationsperiod, varunder han i december 1910 åter begick kriminella handlingar, i det han dels förfalskade intyg åt sig och dels tillägnade sig å ett järnvägsspår stående tralla och dressin. Sedan han förklarats straffri härför, gjordes åter ansökan till hospital. Under väntan på plats å sådant skall han enligt egen uppgift under 1911 åter haft ett fritt intervall.
Vid inkomsten till Västerviks hospital den 2 mars 1912 befann han sig emellertid ånyo i en manisk fas. Under de första två åren av vistelsen härstädes har tillståndet växlat mycket: efter att i augusti 1912 ha blivit lugnare, började han snart visa sig deprimerad och hämmad, men blev på våren 1913 åter något hypoman: på sommaren samma år; blev han därpå så lugn, att han kunde deltaga i utarbete, men på hösten började en ny hypoman fas, som synes hava räckt in på nyåret 1914.
Sedan april 1914, då han började att få följa med bilen som chaufförens biträde, har han emellertid befunnit sig i god jämvikt, varit lugn, snäll och foglig. Vid inspektionen uttalade han önskan att få komma ut till våren, då arbetsmöjligheterna äro bäst. Om hans nuvarande goda tillstånd alltjämt fortfar, har han då varit symtomfri över 1 år, varför det vid sådant förhållande knappast kan vara indicerat att längre kvarhålla honom å hospitalet, då han under sina friska tider ingalunda visat några kriminella tendenser.
I betraktande av de täta sjukdomsperioder, han företett, synes det mig dock lämpligast att en eventuell utskrivning i detta fall föregås av permission under längre tid, exempelvis ett år, så att han, därest han under det närmaste året skulle få en ny sjukdomsperiod, kan omedelbart, utan ny ansökan, återföras till hospitalet.” Alfred Petrén
Ur inspektionsberättelse vid Västerviks Hospital 1914 Läs mer på Medicinhistorisk databas
Bilden visar interiören på en avdelning vid Västerviks Hospital 1910-talet, och har inte samband med texten ovan. Från Psykiatriska Museets arkiv.
