”Samhället och enskilda kände en särskild rädsla och oro för kringstrykande personer, särskilt för sådana som varken hade pengar eller sysslade med någon form av försäljning. Lösdrivare ansågs vid denna tid vara en fara för den allmänna säkerheten. Under PU:s kategori A är lösdrivande personer som har häktats för eller som är efterlysta för stölder långt från hembygden mycket vanliga.
År 1885 kom en ny lösdriverilag som stadgade att en medborgare måste ha en ”ärlig försörjning”, ett acceptabelt kapital eller en arbetsgivare/förmyndare. En person som greps för lösdriveri fick första gången en varning. Varningen noterades i PU och upprepades förseelsen sedan två år gått kunde mannen eller kvinnan dömas till tvångsarbete.
Vid den här tiden hamnade männen på Svartsjö och kvinnorna på Landskrona citadell. Lösdriverilagen kom, med olika förändringar, att gälla ända in på 1960-talet.”
Texten ovan kommer från den intressanta artikeln Polisunderättelser av Dag Hermfelt 4/1 2013 från hemsidan Vardagstryck från Kungliga biblioteket. Läs hela artikeln genom att klicka på länken !Bild från Wikipedia.
