”I mitten på 1970-talet kom den unga kuratorspraktikanten Barbro Sandin till Säters sjukhus. I en sjukhuskorridor mötte hon Elgard Jonsson. Hon var 23 år, han ett år äldre.Som 16-åring hade han fått diagnosen schizofreni. Nu vägde han över 100 kilo och hasade sig fram genom korridoren. Hade gett upp tron på att kunna finnas till.
Senare har Barbro Sandin berättat att den första känsla hon fick när hon såg Elgard Jonsson där i korridoren var att det kunde ha varit hon. Där på Säters sjukhus inledde Barbro Sandin och Elgard Jonsson ett samtal som slutade först tio år senare. Då var Elgard Jonsson frisk och 1986 gav han ut boken Tokfursten, som senare blev en teaterpjäs av Henning Mankell och tio år senare också en opera av Carl Unander-Scharin och Nils Spangenberg.”
Texten ovan kommer från artikeln ”Om vikten av att bli sedd och älskad” ur Norrbottenskuriren 23/1 2008. Länken till en bokrecension av Tokfursten på Bokus har lagts till av Psykiatriska Museet.
