”I november 1941 greps en 45-årig skollärare i Skelleftetrakten och åtalades tillsammans med 16 andra män. Läraren var centrum i ett omfattande homosexuellt kontaktnät inom Norrland, med förgreningar till Göteborg. Fem av sina vänner hade han funnit genom dubbeltydiga annonser i Allas veckotidning; de övriga elva hade han träffat på ortens café och bjudit hem. Någon av de lokala älskarna hade slutligen gått till polisen. Läraren tillbringade närmare ett år på Umedalens mentalsjukhus, medan merparten av de övriga fick tre månaders straffarbete.
Skolläraren från Skelleftetrakten får en plats i historien genom en doktorsavhandling med titeln ”Sinners and citizens: bestiality and homosexuality in Sweden 1880–1950” som lades fram vid Stockholms universitet den 1 juni i år. Det är forskaren Jens Rydström som har gått igenom alla de rättsfall under perioden som berör paragraf 18:10 i strafflagen: ”Övar någon med annan person otukt, som emot naturen är, eller övar någon otukt med djur; varde dömd till straffarbete i högst två år”. Otukt mot naturen, det var sexuellt umgänge mellan personer av samma kön. Totalt åtalades mer än 2 300 personer med hänvisning till denna paragraf under den aktuella perioden. Före sekelskiftet 1900 rörde majoriteten av fallen tidelag (otukt med djur), men antalet åtal för homosexuellt umgänge ökade hela tiden och blev dominerande efter 1930….
…Under den psykiatriska undersökningen skrev läraren en självbiografi där han underströk sin själs kvinnliga vekhet och beskrev hur han som barn helst velat dansa med pojkar. Läkaren hade inga problem att klassificera honom som genuint homosexuell och låta honom bli inskriven på Umedalens mentalsjukhus.
En av de behandlingar som erbjöds på sjukhuset var kastrering, vilket skolläraren avböjde. I stället började han flitigt uppvakta sköterskorna, och snart kunde en kvinna intyga att hon flera gånger haft samlag med patienten. Följden av denna lovande utveckling blev att skolläraren försöksutskrevs. Kyrkoherden i hemförsamlingen fungerade som övervakare och rapporterade regelbundet till mentalsjukhuset om skollärarens goda uppförande. Läkaren kom fram till att skolläraren egentligen var övervägande heterosexuell, men att han utfört sina homosexuella gärningar till följd av psykisk rubbning. 1944 frigavs skolläraren definitivt och kunde återuppta sitt arbete. Efter några år flyttade han dock till Stockholm, där han levde tillsammans med en annan man fram till sin död 1961.”
Texten ovan kommer från den intressanta artikeln Straffet kunde bli Umedalen – att vara bög i Västerbotten på 40-talet av Gudrun Norstedt, publicerad i Västerbottens-Kuriren 21 juli 2001. Klicka på länken för att läsa hela artikeln.
