”Kanske vill författarna med den underfundiga boktiteln «Mot nordliga vindar skyddad. Psykiatrisk vård, patienter och Säters sjukhus under 100 år« påminna oss om att de tidigare sinnessjukhusen trots allt skyddade mot väder och vind. Idag saknar nämligen en del allvarligt psykiskt sjuka både vårdplats på sjukhus och egen bostad och vistas därför ute på gator och torg utsatta för vädrets makter. I boken framgår att när den nya anstalten i Säter skulle byggas i början av 1900-talet skulle den vara just »mot nordliga vindar skyddad.Bokens författare är Maria Lennestig, etnolog och chef för Mentalvårdsmuseet i Säter, och Ulla-Karin Schön, socionom och doktorand på Socialhögskolan i Stockholm.
Boken består av tre delar. Den första delen beskriver den psykiatriska vården i Dalarna innan Säters hospital byggdes och de tankar som låg bakom hospitalets utformning. I del två presenteras nio patienter som vårdats på Säter under olika decennier. Den tredje delen är en reflekterande sammanfattning med utgångspunkt i patientberättelserna. I texterna finns insprängda 19 innehållsrika faktarutor med bla följande rubriker: »Att mäta skallar på sinnessjukhuset«, »Medicinerna i sinnessjukvården«, »Om lobotomering«, »Om diagnoser i psykiatrin«, »Nya behandlingsmetoder till sjukhuset« osv. Dessa faktarutor avspeglar på ett lättfattligt sätt vad som hänt i svensk psykiatri under de senaste 100 åren. Boken är föredömligt försedd med ordlista och förkortningar, noter och referenser.”
Texten ovan kommer från artikeln ” 1900-talets psykiatri i ett sjukhus perspektiv” av Jan Halldin, med dr, leg läkare, Socialmedicin, Norrbacka, Karolinska institutet, Stockholm i Läkartidningen nr 28 13/7 2005.bDet är en recension av boken Mot nordliga vindar skyddad. Psykiatrisk vård, patienter och Säters sjukhus under 100 år av Marie Lennestig och Ulla-Karin Schön.
Västerviks och Säter byggdes efter samma ritningar och var nästan identiska.
