”De förhållanden, som ännu i dag möta den besökande i månget fattighus och enskilt hem, där sinnessjuka vistas, äro alltjämt till ringa heder för vårt land och skola så förbli intill den dag, då tillräckliga platser för alla, som behöva vård, blivit å hospital och asyler inrättade. Fruktan för hospitalsvård anstiftar mycket ont. Vattenkuranstalter, förströelser och resor passa ej för sinnessjuka. En sjuk hjärna behöver ro, ej att uppröras. Släktingars vård är trots alla bedyranden otillräcklig och otillförlitlig. Mången sjuk går under, som kunnat bota som man i tid låtit honom få behandling. Mord och mordbrand av fritt kringlöpande vansinniga förekomma årligen. Den som misstror alla bör vända sig till statsanstalter.
När det gäller att föra en sinnessjuk till en vårdanstalt, bör man ej använda bedrägeri eller falskhet. Vi måste behandla honom som om han vore ett 6 års barn. Lugna ord och milt våld verka bäst Den, som vill föra en uppretad sinnessjuk från sitt hem till en anstalt, handlar väl, om han ärligt uttalar sin avsikt och genast marscherar fram med fyra man. Även den svårt sjuke finner motståndet gagnlöst.
Fruktan för, att en icke sinnessjuk skulle kunna bliva inspärrad på en anstalt för sinnessjuka, är ännu ganska allmän. Faran är dock ytterst liten! Den förutsätter att läkaren, på vilkens intyg den sjuke »inspärras » är förd bakom ljuset, avfattar en mindre noggrann beskrivning eller rent av i brottslig avsikt förfalskar verkliga förhållanden.
Därnäst fordras att anstaltens överläkare gör sig solidarisk med den förutnämnde läkaren eller handlar i maskopi med illasinnade anhöriga m. m.; vidare att överinspektören och hela medicinal-styrelsen hålla med de båda läkarna. Låtom oss emellertid noga lägga märke till, att denna paniska förskräckelse för hospitalen såsom ställen, där människor inspärras, utgör ett hinder för dessa anstalters fördomsfria och kloka användande i sådana fall, där en rationell sjukvård är ett väsentligt villkor för hälsans återvinnande; ty hur många läkare finnes ej, som draga sig för att förklara en person för sinnessjuk och i behov av anstaltsvård, så länge man ännu har den möjligheten i sikte att av den allmänna opinionen utpekas som en farlig attentatsman mot den personliga friheten!”
Texten ovan kommer från Läkarebok av Henrik Berg 1918 på hemsidan runeberg.org
