”1931 bytte Upsala hospital namn till Ulleråkers sjukhus och blev ett mentalsjukhus. Det låg då en bit utanför staden och både patienter och personal bodde innanför murarna. Sjukhuset var i stort sett självförsörjande och allas arbete behövdes för att hålla anstalten igång. Det fanns väv-, spinn-, och sysalar, snickeri, bageri, borstbinderi och bokbinderi. Arbetet ”befrämjade hälsa och höll tankarna borta från den egna sjuka tankevärlden”, framhöll sjukhusledningen.
Den som ansågs ”samhällsomöjlig”, ”hade egenheter i tal och uppträdande” eller ”var omoralisk och omöjlig att påverka” kunde tas in på sjukhuset. Vid den tiden trodde man sig knappast kunna bota patienten. Sjukhusvistelsen skulle enbart ha en lugnande inverkan.”
Texten ovan kommer från artikeln Konst i sjukhusarkiven på Riksarkivets hemsida.
I artikeln kan du se två fina porträtt ritade av en patient som var intagen på Ulleråkers sjukhus i början av 1900-talet. Porträtten hittades i journalen.
