”Nellie Bly (eg. Elizabeth Jane Cochran), född 1864 i Cochran’s Mills, Pennsylvania, död 1922, var en amerikansk undersökande journalist. Hon fick sin första utbildning i hemmet men gick senare i skola i Indiana.
1881 flyttade familjen till Pittsburgh, och det var där hon debuterade i journalistyrket. Sedan Pittsburgh Dispatch 1885 hade publicerat en artikel What girls are good for, i vilken man ville inskränka kvinnans värld till hushållsarbete och familj, författade den 18-åriga Elizabeth ett mycket engagerat svarsbrev. Resultatet blev att chefredaktören erbjöd henne arbete och föreslog pseudonymen Nellie Bly efter en populär sång av Stephen Foster.Nellie fick göra en artikelserie om arbetarflickor, hon skrev om barnarbete och skilsmässor, innan hon så småningom blev societets- och konstredaktör. 1887 reste hon med sin mor till Mexiko och skickade hem en serie artiklar om de sociala förhållandena där, vilka även samlades i boken Six months in Mexico.
Tillbaka i USA flyttade hon till New York-tidningen New York World, där hon gjorde en serie verkligt initierade reportage om mentalvården; genom att spela sinnessjuk blev hon intagen på Blackwell Islands mentalsjukhus. Hennes artiklar, som även samlades i boken Ten days in a madhouse ledde snabbt till behövliga reformer på hospitalen. Med liknande Wallraff-teknik skrev hon även reportage om slumlivet, arbetsförhållandena i fabrikerna och om sol-och-vårares metoder…Än i dag hyllas Nellie Bly av amerikanska journalister som en stor föregångare.”
Text och bilder från en svensk artikel i Wikipedia.Läs också en längre artikel på engelska. Bilden: Nellie Bly blir undersökt av en psykiater.
”För tidningen The World i New York fick hon uppdraget att skriva ett reportage om ett mentalsjukhus för kvinnor. Planen var att hon skulle spela galen och bli intagen på sjukhuset för att sedan kunna berätta om sina upplevelser. I timmar övade hon framför spegeln för att få till en stirrande ”galen” blick. Hon klädde sig i slitna kläder som passade för rollen, tog in på ett enkelt pensionat och gjorde sitt bästa för att spela galen. Det lyckades över förväntan. Hon blev intagen på mentalsjukhuset och under tio dagar levde hon som mentalpatient, innan hon avslöjade sin rätta identitet. Hon fick uppleva den brutala behandlingen från sköterskorna, den usla maten, det smutsiga dricksvattnet och de kalla, ogästvänliga rummen där råttor kilade över golven.”
Citatet ovan kommer från artikeln Reporterns rekordresa från Allt om historia 21/1 2013. Klicka för att läsa hela den intressanta artikeln !
