”Gertrud kom som elev 1950 till mentalsjukhuset Ulleråker. Det första mötet med den ”heloroliga” avdelning hon placerats på (kallad Stormen) blev något av en chock.– Några av patienterna satt i en hörna och dräglade och hallucinerade, pratade för sig själva. En ung flicka med svår ångest hon hade stora handskar på sig, annars bet hon sönder fingrarna. Och de hade klänningar knutna i bak för att inte kunna riva av sig dem.
Psykvården hade den absolut lägsta statusen inom sjukvården. Det var en ständig överbeläggning, skötarna hade korta kurser som enda utbildning och läkarna var ofta sådana som hade svårt att hävda sig på ett vanligt sjukhus.”
Texten från artikeln ”Det var förvaring” där Gertrud Olsson, mentalsköterska berättade. Från UR Ramp/ Historia. Tyvärr ligger inte länken kvar på deras hemsida.
