”Västra Mark-området dominerades först av jordbruk. Mellan åren fanns Svea trängkår (T 1) 1907 och 1927 på området. Därefter byggdes vissa av byggnaderna om till mentalsjukhus….Under 1928 beslutade Riksdagen att kasernerna skulle användas för sjukhusändamål. Ombyggnadsarbeten startade 1929 och avslutades i början av 1931, då de första patienterna togs emot. Sjukhuset var avsett för ”asociala imbecilla kvinnor samt obildbara sinnesslöa (idioter)”. Till en början tog man även emot sinnessjuka. I slutet av 1960-talet hade sjukhuset 222 intagna patienter.

Från början kategoriserades sjukhuset som ett statligt mentalsjukhus för efterblivna. År 1963 beslöt Riksdagen att landstingen skulle överta huvudmannaskapet för mentalsjukhus. Så skedde den 1 januari 1967 för Mellringe sjukhus del, men inte när det gällde Västra Mark, då man bedömde att sjukhuset inte skulle ingå i den nya sjukhusorganisationen. År 1968 trädde den nya omsorgslagen i kraft. Denna innebar att Västra Mark fick beteckningen specialsjukhus. År 1974 togs sjukhuset över av landstinget. Det lades ned år 1981 och ersattes med bland annat med nybyggda gruppbostäder på sjukhusområdet – Västerängen.”

Texten ovan kommer från Wikipedia.

”Västra Marks sjukhus utanför Örebro var ett av fyra stora, statligt drivna sjukhus för sinnesslöa i Sverige under 1900-talets mitt. På Västra Marks sjukhus togs sinnesslöa kvinnor som klassificerades som ”asociala och imbecilla” in. Kvinnorna behandlades med sterilisering, äktenskapsförbud och internering. De ansågs även länge vara en fara för samhället.

Västra Marks sjukhus öppnades i Örebro år 1931. Dit skickades sinnesslöa kvinnor, som ansågs vara asociala, från hela Sverige. Några var straffriförklarade, andra våldsamma eller störande. En knapp fjärdedel av kvinnorna som ingick i Kristina Engwalls undersökning, kom till sjukhuset på grund av ”sexuell opålitlighet”.

Vilka var då kvinnorna på Västra Mark? Utifrån patienternas journaler framträder en bild av en utsatt grupp kvinnor. 44 procent av dem har inte växt upp i sina biologiska hem och de har ibland skickats mellan olika fosterhem och anstalter. Var åttonde journal vittnar om övergrepp i barndomen. Sårbarheten fortsatte även i vuxen ålder då sexuella övergrepp finns dokumenterade. Fram till 1960-talet dominerade dessutom en syn att kontakter med anhöriga inte var viktiga. Under 1960-talet förändrades synen och från sjukhusets sida sökte man upp anhöriga. Patienterna försökte påverka sin tillvaro genom skrivelser till Medicinalstyrelsen, men även genom rymningar och våldsamheter.

På Västra Mark såg man ibland möjligheter till samhällsanpassning för kvinnorna genom familjebildning och även för patienterna var en egen familj något eftersträvansvärt, en symbol för normalitet.” Källa  http://www.vasterpark.se/historia.htm

Radioprogram  ”Västra Mark: ett sjukhus för sinnesslöa kvinnor” 2/5 2013 Radio P4 Örebro 7 min 50 sek.

”Avhandlingen visar hur kvinnorna på Västra Mark var en utsatt grupp människor som upplevt otrygghet samt fysiska och sexuella övergrepp. Men i samhällsdebatten i tidigt 1900-tal talades mer om det hot som sinnesslöa kvinnor ansågs utgöra p.g.a sin ”sexuella” opålitlighet”. De samhälleliga åtgärderna resulterade i internering, till exempel på Västra Mark, sterilisering och äktenskapsförbud.

Men kvinnorna på Västra Mark befann sig i gränsområdet mellan avvikande och normalt. Därmed ansågs i vissa fall att familjebildning kunde vara bättre för kvinnornas återanpassning till samhället än förhindrandet av familjebildning som lagen förespråkade. För kvinnorna själva var fästman, äkta make och barn något som eftersträvades då detta ingick i den ”normala” kvinnligheten. Av undersökningen framgår att sinnesslöa kvinnor omfattades av en annorlunda kvinnlighet än vad kvinnor i allmänhet gjorde.”

Citatet ovan kommer från  Kristina Engwall: ”Asociala och imbecilla”. Kvinnorna på Västra Mark 1931-1967. Doktorsavhandling Klicka på länken för att läsa mera !

Boken om Västra Mark : en dokumentation över en avslutad vårdepok : Västra Marks sjukhus i Örebro 1931-1981 – Karl-Henrik Lindqvist