”Hur känns en annalkande psykos? Inifrån? Kanske så här:

»Jag kan inte vara i lägenheten. Golven sluttar mot de farliga fönstren ut mot gården. Jag bor sju trappor upp. Fönstren drar mig till sig. Jag kan kasta mig ut. Jag kan hoppa. Jag är rädd. Jag pratar och kan inte sluta. Jag är den som berättar och den det berättas om. Den med röster i huvudet. Den det pratas om, i det oändliga. Måste försvara mig mot rösternas påståenden. Måste svara på deras tillrop. Måste göra upprepade rörelser med armarna i kökshörnan. Upprepa och upprepa så som de säger att jag ska. Vad kan hända om jag inte gör det? Jag kan spricka. Jag går sönder. Huvudet delar sig. Hela lägenheten kan rasa ut ur huset som en byrålåda.«

Det är Eli som berättar, huvudpersonen i Beate Grimsruds nya roman, En dåre fri.

Citatet ovan kommer från den intressanta artikeln  Jag fann, jag fann – intervju med Beate Grimsrud av Annika Hallman, publicerad 9/3 2011 i Ordfront magasin. Klicka på länken för att läsa hela artikeln.