”På Ulleråkersområdet i Uppsala finns en för de allra flesta okänd kyrkogård. Bakom dess stenmurar begravdes under några årtionden nära 1 300 patienter från det intilliggande mentalsjukhuset. Några av deras vårdare ligger också begravda på ”hospitalskyrkogården”.
–Förr var mentalsjukhuset en slags samhälle i samhället där patienterna utan nämnvärd kontakt med yttervärlden blev kvar livet ut. Därför är det inte så konstigt att sjukhusen också hade sina egna kyrkogårdar, säger Tom Lundin, professor i katastrofpsykiatri vid Uppsala universitet som skrivit en bok om begravningsplatsen.De flesta patienter som begravdes på sjukhuskyrkogården lever dock inte kvar i någons minne och fick inte ens när de var i livet besök av några anhöriga. På den tiden betraktades mentalsjukdom än mer än i dag som något skamligt.När patienter begravdes brukade förutom prästen endast personal och andra patienter närvara under jordfästningsakten. Några tal förekom aldrig. Själva kyrkogården sköttes av arbetslag med patienter som också själva grävde gravarna, säger Tom Lundin.
”På den tiden kostade en fattigbegravning på Ulleråker 18 kronor. Därav gick sju kronor till kistan. Snickeriet tillverkade svarta kistor, målade i kimrök, i två storlekar. Om någon patient hade varit särskilt duktig och arbetsam fick han en krans också. Men den som var gammal och klen och inte hade orkat med arbete blev utan”. (Utdrag ur intervju med Harry Passad, under många år trädgårdsmästare vid Ulleråkers sjukhus)
Citaten ovan kommer från artikel från hemsidan UNT.se (Uppsala nya tidning) 28/7 2008
”När jag gick och tittade på gravarna så funderade jag över vilka som finns begravda där. Om de har varit intagna som inte ens i döden tillåtits att lämna institutionen. Anonyma gravar för anonyma människor som samhället gömt undan i normaliseringens namn. Eller fanns det en trygghet här i det institutionella livet? Ett eget slutet samhälle där var och en kunde bidra med någon form av arbete. Ha en plats och en uppgift på ett ställe där de tilläts vara annorlunda?
Har läkare och patienter sett det som självklart att hamna på samma kyrkogård? Kyrkogården kan ses som en avbild av det värld som Ulleråker utgjorde. Läkaren och hans hustru finns i den övre delen av kyrkogården. De har en stor fin sten. ”Ruth” har en liten sten knappt 30×30 cm med bara ett namn. Hon har sin grav mitt ute på gräsmattan tätt bredvid flera andra stenar. Hierarkierna syns även efter döden.”
Citat från Den ensliga sjukhuskyrkogården på hemsidan Krumelurer.
Läs också Fågel, fisk, kyrkogård eller mitt emellan? från samma intressanta hemsida. Där kan du också se bilder från Ulleråkers kyrkogård.
”Jag kan bekräfta att Ruth bör ha varit patient. Det finns ca 1300 begravda på kyrkogården från 1909 och framåt. Den sista patienten begravdes 1954, men någon begravdes i en av läkarnas familjegravar för bara några år sedan. Jag har skrivit en del om kyrkogården på min blogg Ullerkråkor, och det finns en bok som heter Guds åker vid Ulleråker, där läkaren Tom Lundin skrivit om just kyrkogården. De flesta patienters gravar markerades med träkors, som sedan vittrat bort och försvunnit. När de flesta begravdes här låg förresten kyrkogården UTANFÖR sjukhusområdets staket”
Kommentar från ovanstående hemsida.
