”Enligt lantdagsbeslutet år 1877-78, som den ryska kejsaren bekräftade, ska man för att tillfredsställa behoven av mentalvård i vårt land, i närheten av Kuopio stad bygga en kombinerad förbättrings- och vårdinstitution organiserad enligt det sk. koloni- eller farmsystemet.
Byggnadsarbetena i Niuvanniemi påbörjades år 1881 och avslutades under år 1884. Sjukhuset fick 120 vårdplatser, 60 för vartdera könet. Dessutom byggdes de nödvändiga administrations- och ekonomibyggnaderna. Institutionen påbörjade sin verksamhet den 1. februari 1885.
När sjukhuset i sin expanderade form startade sin verksamhet år 1894, utökades också personalen för att svara mot det ökade antalet patienter. År 1894 fanns det 23 skötare för männen och 19 för kvinnorna och som mest hade man 310 patienter på sjukhuset. Alltså fanns det på avdelningarna för män 1 sköterska per 6 patienter och motsvarande på avdelningarna för kvinnor, 1 sköterska per 8 patienter.
Samhällsförhållandena påverkade också sjukhussamfundet och reflekterades i det sätt man på sjukhuset klassificerade de mentalt sjuka. Patienterna indelades först och främst i överklass och vanligt folk, men dessutom gjorde man en noggrannare klassificering på basen av förmögenhet. Patienternas ojämlika ställning syntes bl.a. i dagpenningens storlek som berodde på patientens egna eller hans/hennes målsmans förmögenhet eller vilja att betala en viss dagpenningsumma.
Idag är Niuvanniemi sjukhus, näst efter Lappvikens sjukhus som anslutits till Helsingfors universitetscentralsjukhus, det äldsta psykiatriska sjukhuset som fortfarande är i verksamhet i vårt land. Mer än 100 år av historia syns naturligtvis i sjukhusbyggnaderna som är skyddade av museiverket och vars ursprungliga skepnad man vid saneringar försökt bevara så långt det varit möjligt, men ändå med hänsyn till psykiatrin i utveckling och teknikens nya krav.”
Texten ovan kommer från Niuvanniemi sjukhus hemsida.
