”Patienten lades först in på specialavdelningens intagningsavdelning med plats för 16 patienter i lika många enkelrum. Första veckan tillbringades i säng inlåst på rummet. Därefter fick patienten kläder och tillåtelse att kliva upp. Sedan beslöts på vilken av Specialens fem avdelningar patienten skulle placeras. Vilken kategori av patienter kunde komma ifråga på specialen?
- Bedragare, sol- och vårmän
- Notoriska svindlare
- Vanetjuvar, inbrottstjuvar, småbedragare
- Våldsverkare, familjeplågare, mördare, dråpare
- Sexualförbrytare
- Alkohol och andra giftmissbrukare
- Lösdrivare
I behandlingen av psykiska sjukdomar kunde man urskilja två huvudlinjer; dels den psykisk/sociala terapin, dels en somatisk/medicinskt inriktad behandling. Den förra har en lång tradition inom sinnessjukvården och ett främsta syfte att (åter)uppfostra den sjuke till ett så normalt beteende som möjligt.
På Specialavdelningen var patientens tillvaro präglad av regimbehandling. Terapin var uppbyggd kring en pedagogik av sträng disciplin, övervakning och arbetsbehandling som grundelement. Principen var att belöna skötsamhet och bestraffa olydnad. Straffet var i regel inspärrning på enkelrum, indragen frigång eller annan form av frihetskränkning. Belöningen å andra sida var just ökad frihet. Då patienterna var intagna på obestämd tid var enda sättet att bli ”frisk” och komma ut att underordna sig reglementet och att sköta sig.”
Texten kommer från artikeln Klinikens historia från Rättspsykiatriska Regionkliniken i Sundsvall. Klicka på länken och läs fortsättningen på artikeln och mycket annat.
