Den 19 april 1945 började de vit bussarna köra koncentrationsläger fångar från Tyskland. Som ung värnpliktig var Stig Svensson frivillig chaufför på en av det vita rödakors-bussarna. – Jag kommer aldrig att glömma det jag varit med om, berättade han i en intervju 1992. Foto: Jonn Leffmann Bild och text från Wikipedia.
”Vita bussarna var en aktion med bussar som leddes av den svenska greven Folke Bernadotte. (bild th från Wikimedia Commons) Syftet med aktionen var att under slutet av Andra världskriget rädda skandinaver (danskar och norrmän samt även svenskar) som satt i tyska koncentrationsläger. Namnet kommer av att bussarna var vita med röda kors ditmålade på taket, sidan, fram och bak, för att bussarna inte skulle bli tagna för att vara militära mål.
Efter danska och norska påtryckningar och planering räddades cirka 15 000 skandinaver och andra nationaliteter från koncentrationslägren i de tyskkontrollerade områdena av svenska Röda Korset i mars och april 1945. Efter den tyska kapitulationen räddades ytterligare 10 000 människor i maj och juni 1945.
Skandinaviska krigsfångar (danska, norska och svenska) hade högsta prioritet, men också svenska kvinnor och barn som bodde i Tyskland skulle hämtas. Om möjlighet fanns kunde man dessutom ta med andra. Aktionen var en stor humanitär succé och räddade livet på många fångar men har även felaktigt kritiserats för att ha varit en för ensidig räddningsaktion för skandinaver; att den inte i samma grad hjälpte fångar av andra nationaliteter och för transporter de utförde för det tyska SS. Dock har det visat sig i orderhandlingar att Gestapo och SS-Totenkopf hotade med att stoppa alla transporter om det var med judar i bussarna. Dock lät sig Gestapo och vanliga SS mutas så att många judar kunde räddas. Dock med risken av att alla transporter riskerade att stoppas…
…För Sverige var aktionen med de vita bussarna en triumf som gav landet ett gott anseende under fredsdagarna. Återresan genom Danmark var extatisk och den 17 maj 1945 stod greve Folke Bernadotte af Wisborg på slottsbalkongen i Oslo tillsammans med den norska kronprinsen. Den brittiske diplomaten Peter Tennant som var stationerad i Stockholm under kriget skrev:”De svenska humanitära insatserna under och efter kriget betydde mycket för att få bort den vanära landet hade fått under de akrobatiska övningarna i neutralitetspolitik.”
Texten är inledningen och avslutningsorden i en lång, detaljerad och intressant artikel på Wikipedia. Bilden nedan kommer från Wikimedia Commons.
En del av dem som kom med Vita Bussarna var i så dåligt psykiskt skick att de hamnade på mentalsjukhus. S:ta Gertruds Sjukhus tog efter krigsslutet emot ett antal patienter som kommit med Vita Bussarna. Vi har inga uppgifter om hur det gick för dem senare i livet.
