”Vem är tillräknelig ? Kring mitten av 1800-talet blev det läkares uppgift att tala om vem som var sund nog att ansvara för sina handlingar. Lars Garpenhags avhandling ”Kriminaldårar” visar att gränsen mellan sjukt och brottsligt med tiden har blivit allt mer diffus.
Den 5 maj 1901 inträffade en katastrof i det lilla samhället Gränna vid Vätterns östra strand. En 33-årig man, intagen på ett privat vårdhem för sinnessjuka, slet sig loss från sina bojor och högg med en kökskniv ihjäl en av sina kvinnliga vårdare och skadade hennes mor och båda systrar. Hans vansinnesjakt fortsatte genom staden och ytterligare tre personer föll offer för galningens framfart, innan en grupp Grännabor kunde avväpna mannen och sätta honom i säkert förvar. Mannen hade redan tidigare varnat vårdarna för att han med jämna mellanrum blev våldsam och övertalat dem att binda honom för att på så sätt hindra honom. Det hade uppenbarligen inte lyckats. I Smålandsposten skrev man om ”blodsdramat i Grenna”, och berättade dessutom att den vansinnige mannen vid ett flertal tillfällen redan påtalat att han faktiskt ville mörda sig själv, men eftersom han var för feg för detta hade föresatt sig att mörda någon annan.
Ett par år senare mördades en ung pojke av en man som redan tidigare begått en lång rad otuktsbrott mot barn. Mannen beskrevs som en abnorm individ med tydliga paranoiska drag som dessutom led av perversitet och ”moralisk anestesi”. Vid samma tid tog en kvinna – som sedan länge hotat att strypa sina barn – livet av sin sexmånadersbaby. Kvinnan hade haft återkommande fall av sinnessjukdom, och var känd av lokala läkare.
Dessa är bara några av de mördare som till slut hamnade på sinnessjukhus, och som beskrivs i Lars Garpenhags avhandling Kriminaldårar. Sinnessjuka brottslingar och straffrihet i Sverige, ca 1850 – 1930 (Acta Universitatis Upsaliensis, 242 s), som handlar om hur sinnessjuka brottslingar hanterats i domstolar och på sinnessjukhusen. I just de här fallen bedömdes våldsverkarna av både läkare och allmänheten som galningar. Men så var det inte alltid.”
Texten ovan kommer från den intressanta artikel En tunn linje mellan brott och galenskap i Svenska Dagbladet 13/6 2012. Läs hela artikeln genom att klicka på länken.
Bilden nedan: Gränna från Wikimedia Commons. Den har ej samband med artikeln.
