”På slutet av 1800-talet användes ett uttryck som i dag aldrig skulle användas i en polisrapport – nämligen ”fattighjon”. Detta exempel är taget efter att Salomon Anderson–Liljegren skickat ett brev som han avslutat med ett hot om att spränga slottet.
Så här avslutades Salomons brev: ”[Svårtytt] jag vil låna 2000 tusen kronor a kongen å får in det så tjöper jag dynamiter å spränger konliga slåttet i luften å sjuter konggen/Salomon Andersson benta svar 25 juni 1892”.
Ur polisrapporten som följde: ”Arbetskarlen, fattighjonet Salomon Anderson-Liljegren, som är född den 15 februari 1843 och kyrkoskrifven i Adolf Fredriks församling sedan den 10 maj 1892, har anhållits såsom sysslolös kringstrykare och derför att han till herr Baron och Öfverståthållaren afsändt ett salmoniibref, hvari uttalats hot emot Hans Majestät Konungens lif”.
Häradshövding Hjalmar von Sydow skickar ett brev till Jakobsberg dårsjukstuga eftersom han vill utreda om mannen är sinnesjuk.
Svaret från läkaren Ivar Andersson blir följande: ”Angående Salomon Andersson Liljegren fås meddela att jag icke ansåg honom vara i behof af hospitalsvård på grund af att hans sinnessjukdom varat flere år och sålunda ingen förbättring vara att vänta. Han synes derför snarare vara föremål för fattigförsörjning”.
Texten ovan kommer från Stockholmskällan.se Läs hela rapporten genom att klicka på länken. Det finns massor av intressant läsning på Stockholmskällans webbplats.
Läs också artikeln Svep: Polisrapporter som sticker ut i Stockholms historia Svenska Dagbladet 12/11 2013
Bilden nedan kommer från Wikimedia Commons.
