”Under 1980-talet började man öppna mentalsjukhusen allt mer. Man inrättade multiprofessionella team, vilket innebar att personal med olika kompetenser läkare, sjuksköterskor, skötare, psykologer, kuratorer m fl självständigt skulle ha hand om all psykiatri inom ett geografiskt område med högst 100.000 invånare. Stöd skulle ges i öppen vård framförallt till långtidssjuka. Tyvärr gjordes väldigt lite åt den slutna vården, som förblev en förvaringsplats för långtidssjuka.
Många patienter skrevs ut och fick egna lägenheter. Men det stöd som behövdes räckte inte till. Den psykiatriska vården förmådde inte med de resurser som stod till buds genomföra reformen. Ensam i en lägenhet och brist på social förmåga gjorde att en del patienter sökte sig ut. Under senare delen av 80-talet kunde man se, som man på den tiden sa, vinddrivna trashankar vistas på gator och torg.
Läs mer: Läkartidningen Filipe Costra ”Psykiatrisk slutenvård – en kvarleva från mentalsjukhusens tid”.
Då tillsattes den sk psykiatriutredningen. ”Man vände på varenda sten och det man fann var inte roligt”. Det uppdagades bl a att anhöriga hade en mycket besvärlig situation. De var undanskuffade och tillintetgjorda. Man lyssnade inte på dem.
Läs mer: Psykiatriutredningen – Välfärd och valfrihet, SOU 1992:73.
Mentalsjukhus blev så stora att man måste göra något. Endera öppna sjukhusen eller bygga ännu större asyler. Vid besök, för några sedan, vid ett stort mentalsjukhus i Italiens huvudstad Rom var bara några få avdelningar igång. Men bara för några decennier sedan förvarades över 4.000 patienter där. Det visade sig att det gick att öppna sjukhusen. Runt om i världen följde man efter – även i Sverige.
Psykiatrireformen, är ett av det bästa som hänt dem som lider av allvarlig, långvarig psykisk sjukdom, de blev sedda, de blev individer och skulle få makt över sitt eget liv.
Inom Schizofreniförbundet hoppades vi mycket på psykiatrireformen 1995, som innebar att personer med långvarig, allvarlig psykisk sjukdom ska vara delaktiga i samhället och kunna leva som andra. Nu skulle det vara slut på utanförskapet, som dessa människor fått utstå i hundratals år. Reformen skulle förvandla, som sades då, ”tokstollarna” till vanliga människor av kött och blod med hjärta och hjärna. De var inte längre mystiska varelser, som samhället skulle skyddas ifrån och därför stängdes in i särskilda getton. Det var dags för medborgarskap fullt ut.”
Texten ovan kommer från den intressanta och viktiga artikeln Psykiatrireformen på Schizofreniförbundets hemsida. Klicka på länken för att läsa mer om Psykiatrireformen.
