”I Sverige började man under 1930-talet att sterilisera många människor som ansågs bära på olämpliga gener. Det kunde vara psykiskt sjuka, utvecklingsstörda,och personer med egenskaper eller levnadssätt som man inte tyckte passade i samhället.Den första steriliseringslagen kom 1934 och hette:”Lag om sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller andra som lida av rubbad själsverksamhet”.Över 90 procent av ingreppen gjordes på kvinnor. Detta trots att sterilisering av en kvinna är ett mycket mer komplicerat ingrepp än sterilisering av en man. I mitten av 1970-talet avbröts tvångssteriliseringarna, och 1999 beslöt staten att drabbade kunde få skadestånd. Trots att över 60 000 steriliseringar genomförts, varav nästan hälften under mer eller mindre tvång, kom bara 2100 skadeståndskrav in.Många klarade inte av att ansöka eller var redan döda. En fjärdedel av ansökningarna fick avslag,men runt 1600 personer beviljades ersättning med 175 000 kronor vardera.
2000-talets tvångssteriliseringar.
I Sverige finns ett lagstadgat krav om att transsexuella personer som genomgår könskorrigerande vård måste vara ogifta och sakna fortplantningsförmåga. År 2011 kritiserade Europarådet Sverige för detta eftersom kravet strider mot de mänskliga rättigheterna.I februari 2012 hade samtliga riksdagspartier,förutom Sverigedemokraterna,enats om att detta steriliseringskrav bör tas bort.”Nu måste vi för gott stänga dörren till tvångssteriliseringarnas mörka historia.” (Lars-Erik Holm, generaldirektör för Socialstyrelsen, 2010.) I den nuvarande diagnosmanualen ICD-10 benämns transsexualism som en könsidentitetsstörning, och klassificeras som en psykiatrisk störning.”
Texten ovan kommer från En annan tid producerad av Stiftelsen Gyllenkroken på uppdrag av SKL, Sveriges kommuner och landsting 2012. Läs hela pdf:en genom att klicka på länken.
