”Man, född 1945, inkommer till Beckomberga efter ett självmordsförsök… han drabbas efter några dagar av upprepade epileptiska anfall till följd av ett långvarigt alkohol- och tablettmissbruk… arbete, bostad, ex-hustru, en tolvårig dotter… antabus sätts in och avbryts senare på patientens egen begäran… suicidrisk… ”
Beckomberga är en roman om kärlekens gravitation, om drömmen att hålla någon kvar i ljuset som aldrig riktigt har velat vara där, om skräcken och längtan efter att falla, och om fallandet som ett sätt att förstå universum. Tre samtal mellan en dotter och hennes far Jim under en vinter i Stockholm och Cariño. Samtalen rör sig mellan Beckomberga där Jim vistades under en period på 1980-talet och den åldrade faderns längtan att simma ut i Atlanten och aldrig komma tillbaka. I Sara Stridsbergs roman är mentalsjukhuset intill Judarskogen både en monstruös ängel och en gammal utopi som handlar om att fånga den som faller.”
Texten ovan kommer från Litteraturmagasinet. Läs mera genom att klicka på länken !
”Mentalsjukhuset – en öppen famn eller ett fängelse? Sara Stridsberg har presterat en lysande roman på det temat, skriver Amanda Svensson. Svensk psykiatrihistoria sammanfattas kanske bäst i den slitna sentensen att vägen till helvetet är kantad av goda föresatser. Det går att argumentera för att försyndelser som tvångsomhändertaganden, lobotomeringar, ja till och med tvångssteriliseringarna begicks, om inte med den enskilda individens, så i alla fall samhällets bästa för ögonen. Går det att på samma gång fria och fälla? De stora mentalsjukhusen var platser där oförsvarliga brott begicks, men också platser där många faktiskt fick ett hem och något liknande en familj. Kanske är det den icke-konventionella familjebildningen undertiteln i Sara Stridsbergs nya roman ”Beckomberga: Ode till min familj” syftar på. Här nyanseras bilden av Sveriges största mentalsjukhus, en plats som var på en gång fängelse och frizon.”
Texten ovan kommer från artikeln Fågeln som inte fanns i Sydsvenskan 5/9 2014. Läs mera genom att klicka på länken !
”Det skulle bli en bok om arkitekturen och historien bakom 1900-talets största mentalsjukhus i Europa. I stället blev Beckomberga – ode till min familj Sara Stridsbergs mest personliga roman hittills. – Jag ville sätta mig själv på spel, säger hon.”
Citatet ovan kommer från artikeln Tillbaka till Beckomberga i ETC 27/8 2014. Läs hela genom att klicka på länken.
”Sara Stridsbergs nästa projekt är en bok om det före detta mentalsjukhuset Beckomberga. Författarens pappa var inskriven där under några månader efter ett självmordsförsök och institutionen har lämnat djupa avtryck hos Stridsberg, berättade hon i sitt ”Sommar”-program i Sveriges Radios P1 under torsdagen. Beckomberga var Europas största mentalsjukhus i mitten av 1900-talet och inhyste bland andra konstnären Sigrid Hjertén som dog där 1948 efter en lobotomi. I dag bedrivs ingen psykiatrisk vård på sjukhuset och byggandet av bostäder pågår i den gamla sjukhusparken. Sara Stridsberg tilldelades 2007 Nordiska rådets litteraturpris för sin roman ”Drömfakulteten”
Texten ovan kommer från artikeln Sara Stridsberg skriver om Beckomberga i Dagens Nyheter 21/7 2011. Läs hela genom att klicka på länken.
Bilden på Beckomberga kommer från Wikipedia och har ej samband med artiklarna.
