”Några vårveckor på femtiotalet fick jag som oerfaren medicine kandidat ett vikariat på det statliga mentalsjukhuset Ulleråker i Uppsala. Det var en isolerad och för många skrämmande del av Uppsala. Där vistades mer än femtonhundra patienter med långvariga och svåra psykiska sjukdomar från Uppsala och Stockholms län. Det kunde också vara en sista utväg för familjer, vars nära och kära man inte längre orkade eller vågade hålla nära.

För patienterna fanns ett antal stora gamla hus i en vacker park. Några av sovsalarna hade harmoniska proportioner och vackra fönster. Skötarnas expeditioner var klart upplysta, men på patienternas områden tycktes man ibland spara på elektriciteten. Där fanns tre olika slags avdelningar: »heloroliga« (arbetsnamnet var »Stormen«) och »halvoroliga«. De avdelningarna var låsta. Så fanns »lugna« avdelningar. Men det var inte patienternas inre lugn som avsågs. Lugnast var onekligen salarna med sängliggande, helt orörliga och stumma patienter. Och för den som dog fanns en liten kyrkogård.

I sluttningen nedanför husen fanns en vacker liten trädgård med en springbrunn. I mitten stod en skulptur av en naken liten pojke. Ur barnets uppsträckta händer kom vattenstrålar, som korsades i luften.  Den heter »Solglimt« och är skapad av Astri Taube. Ovanför fladdrade hundratals stora svarta bosökande fåglar. Patienterna kallade dem Uller-råkor. Längre ned fanns fruktträdgårdar och växthus. Längst ned flöt stilla Fyrisåns mörka vatten – rogivande för en del, för andra lockande till självmord.

Jag fick anställning på den allmänpsykiatriska kliniken. Utöver de medicinska rutinerna fanns minimal tid för enskilda kontakter med de hundratals patienterna. Vården sköttes till största delen av skötare och annan personal. Man kanske kan säga att när det gällde delegering av ansvar var man före sin tid … ”

Texten kommer från den intressanta  artikeln Det var en gång ett mentalsjukhus … av Elisabet Olander, fil mag, med lic, pensionerad överläkare i psykiatri, i Läkartidningen 29/4 2014. Klicka på länken för att läsa hela artikeln.