”Det var en av Helsingborgs mest mytomspunna och fruktade institutioner. En sluten värld, byggd på vansinne och tragiska människoöden. Men också ett bedövande vackert samhälle, en fristad för många oroliga själar och en arbetsplats med stor samhörighet. I dag har ångestfyllda skrik bytts ut mot små barns fnittrande. I tre artiklar berättar vi historien om S:ta Maria, den stad som försvann och den som växte fram istället…
…Efter två års utredningar bestämde riksdagen 1917 att låta bygga ett nytt rikshospital för sinnessjuka och ”svårskötta obildbara sinnesslöa” i Skåne. Resultatet blev Hälsingborgs Hospital, sedermera S:ta Maria Sjukhus, och efter tio års idogt arbete i nära samarbete med kommunen invigdes det nya skrytbygget 1927. Det var ett gigantiskt projekt — en helt ny stad byggdes i praktiken upp, på lagom avstånd från helsingborgarna. Budgeten låg på nästan tio miljoner kronor, en svindlande summa på den tiden.
Arkitekten Carl Westman dimensionerade för 1400 patienter och ett par hundra anställda när de enorma nationalromantiska paviljongerna symmetriskt växte upp i den nordvästskånska myllan.Denna tidnings utsände var lyrisk vid invigningen och följande står att läsa:
”Från högste chefen och sedan hela funktionärsstaben ned synes varje man vara besjälad av en stark känsla att på allt sätt sprida glädje i salar och rum, där skyddslingarna vistas och bo, så att deras dag icke skall te sig lång och tung.”
Här fanns bostäder, post, bank, kafé, frisör, bageri, vattenverk, stora trädgårdar som mer än väl fyllde behovet av bär och frukt. I många avseenden skulle S:ta Maria under många år bli självförsörjande, och förstärkte bilden som en egen stad.”
Texten kommer från artikeln En sluten värld inpå stadens knutar i Helsingborgs Dagblad 25/2 2005. Klicka på länken för att läsa hela den intressanta artikeln.
