”Långbro och dess monument över mentalvårdens elefantiaepok förknippas med Elisabeth, som blev utnämnd till Sveriges farligaste kvinna och som blev Långbros sista patient där hon vistades i en inhägnad bunkerliknande byggnad – och med Göring. Hermann Görings första hustru var den fem år äldre svenskan Carin von Kantzow. En tid efter att de hade träffats inträffade den så kallade ölhallskuppen i München (8 november 1923),en av de händelser som ingick i förspelet till nazisternas herravälde.
Efter att kuppen misslyckats ekade skotten på Odeonsplatz. Göring blev skjuten i ljumsken. Kulan, som rikoschetterade mot gatan, tog med sig smuts in i kroppen. Komplikationerna blev stora; Görings smärtor lindrades med morfin.Så föddes det morfinmissbruk som gjorde att han lades in på sjukhus när han och Carin bodde i Stockholm. Först blev han inlagd på Aspuddens sjukhus. Därifrån förde polis och brandmän honom i tvångströja till Långbro. Våldsamme abstinente Göring hade brutit upp medicinskåpet på Aspudden.
Detta hände den 2 september 1925, och finns refererat i Björn Fontanders spännande och detaljerade biografi Göring och Sverige (Rabén & Sjögren, 1984). Den nazistiske flygaren låg först på ”Stormen”, sedan på en privat manlig avdelning. 1926 och 1927 var han åter inlagd på Långbro. ”Brutal hysteriker med mycket svag karaktär”, löd en läkares omdöme enligt journalerna.”
Texten är ett avsnitt från artikeln  LÅNGBRO – Slutet på en epok, början på en ny av Jan Ewert Strömbäck i Folket i Bild kulturfront 3/2000. Läs hela den intressanta artikeln genom att klicka på länken.