”Läget på S:ta Gertruds Sjukhus
Så långt som möjligt skedde olika förberedelser inför en krigssituation och möjlighet att då klara försörjningen, vilket naturligtvis blev allt svårare ju längre kriget varade. Det fanns ett mycket stort svinhus på Sankta och det slaktades löpande svin för mat till patienter och personal. Detta skedde i svinhuset med eget folk från jordbruket och patienter som arbetade i svinhuset. På jordbruksmark odlades i större utsträckning sådant som gick till mathållning tex bruna bönor som efter skörd tröskades i vanlig skördetröska. Lämpliga gräsmattor mellan husen plöjdes upp och där sattes potatis tex bakom 10:an mot 17.
Brandövningar skedde för personal och de som bodde inom området. Vi fick bl a pröva att åka ner i en stor strumpa från ett fönster på 2:a eller 3:e våningen på avd 8. Det stod några starka karlar och höll i nedre delen. Vi fick prova gasmasker som vi fick ut och en del mindre brandsläcknings-material som också ställdes ut i husen. Mörkläggning av elljus skedde vid mörkrets inbrott. Mörkläggningspapper fanns att tillgå som skulle sättas för fönstren.
Säckar med sand staplades upp framför livsviktiga installationer tex transformator-byggnader. Skyddsrum eller snarare splitterskydd byggdes på lämpliga sluttningar. Dessa grävdes ur och timmer-stockar restes som väggar och sattes ihop till en längd av kanske 15-20 meter. Ingångar var i båda ändar och taket som också var av timmerstockar täcktes med grästorvor. Ett sådant skydd byggdes i skogsbacken nedanför stallet. Maten kördes ut till avdelningarna på räls i vagnar som sköts för hand av patientlag. Nerför gick det undan och då fick de bromsas, men uppför var det tungt. Efter kriget skedde distributionen med lastbil”
Skrivet av Karl George, son till en av S:ta Gertruds Sjukhus jordbruksförmän, till utställningen ”Sjukhuset i krigens skugga” 2014 på Psykiatriska Museet.
