”1950 inrättas en ny paviljong för kvinnor, i anslutning till denna öppnas en provisorisk barnavdelning med 60 vårdplatser. Detta år börjar man utföra ECT-behandling och insulinbehandling i subcomatösa doser, de för tiden moderna behandlingsmetoderna. 1951 införs en ny sjukdomsnomenklatur vilket leder till att diagnosen imbecillitas, motsvarande utvecklingsgraderna 4-6, blir allt vanligare bland patienterna. Från 1956 finns också diagnosen dementa juvenilis amaurotica.
Sysselsättningsterapin ses som den viktigaste behandlingsformen och utvecklas allt mer, för männen finns det t. ex. borstbinderi, kökshjälp, skrädderi och diverse yttre arbeten, för kvinnor bl. a. vävning och trasrepning. Under 1950-talet inrättas en del nya befattningar såsom Arbetsterapeut (1951), Barnträdgårdslärarinna (1952), Personalföreståndare, Nattöverskötare (1953), Förskolelärare och Sjukgymnast (1956). Administrationen börjar byggas ut och 1954 sker en omorganisering under två överläkaravdelningar varefter de tidigare 12 vårdavdelningarna delas upp i 24.
Exspektanttrycket och antalet överbeläggningar ökar stadigt och når sin kulmen 1957 med uppemot 1000 inneliggande. Framförallt är det kvinnopaviljongen som är utsatt då det finns större möjlighet att flytta över manliga patienter till t. ex. Källshagens och Västra Nys sjukhus. Arbetsbelastningen för personalen blir allt tyngre då det är de psykiskt mer utvecklade patienterna som överflyttas och lokalerna visar sig allt mer otillräckliga. Nyheterna inom psykofarmaka, t. ex. Hibernal, Seprasil och Nozinan, gör sitt intrång och sägs ge goda resultat, användningen av tvångsmedel minskar och arbetsmiljön blir mer lätthanterlig. En annan nyhet är televisionen som installeras 1958 och sägs ge god effekt på patienterna.
I början av 1960-talet har man fått personalförstärkning och ett antal avdelningsbiträden anställs för att frigöra sjukvårdspersonalen till sjukvårdsarbetet. 1961 öppnar en psykologiavdelning och året därpå får man möjlighet att utföra EEG undersökning. Arbetsterapin flyttar in i nya lokaler 1963 med bl. a. skrädderi, sysal, snickeriverkstad, borstbinderi och dessutom utför man tempoarbeten åt olika industrier. 1964 invigs den efterlängtade nybyggda barnavdelningen, särskoleverksamheten börjar 1968. Kurator inrättas som ny befattning 1965, och en intensivvårdsavdelning öppnar 1967.
Under 1960-talet börjar en ny syn på de utvecklingsstördas möjlighet och rättigheter att ta form. I den nya lagen angående omsorger av vissa psykiskt utvecklingsstörda (SFS, 1967:940) görs för första gången åtskillnad mellan psykiskt sjuka och utvecklingsstörda, och ”hämning i förståndsutveckling” får inte i sig utgöra grund för intagning. Omsorgslagen träder i kraft 1968 och talar för integrering i social och mänsklig miljö, decentralisering till hemortens närmiljö och den lilla gruppens princip. Enligt 1966 års mentalsjukvårdsavtal blir Vipeholm regionsjukhus med ett upptagningsområde som innesluter Kronobergs, Blekinge, Kristianstad, Malmöhus och Hallands län samt Malmö stad. Enligt samma avtal ska Malmöhus Läns Landsting överta de statliga mentalsjukhusen och för Vipeholm sätts slutdatumet 1/1 1970 för detta övertagande.
Utvecklingen går nu mot en minskad beläggning genom utflyttning till andra boendeformer samt successiv hemtagning av utomregionala patienter. Vipeholm blir det sista av de statliga mentalsjukhusen som överlämnas till Landstinget. I samband med detta åtar sig staten att bygga nio nya paviljonger, vilka står färdiga 1972. Planeringen är att minska långvården och öka genomströmningen genom tonvikt på öppenvård, korttidsvård och akutvård. Under 1970-talet moderniseras även de äldre byggnaderna och ett nytt ekonomicentrum invigs.Vid halvårsskiftet 1982 blir Vipeholm ett vårdhem, under 1980-talet fortsätter hemflyttning och utflyttning av patienterna, 1993 upphör vårdhemmet.”
Texten ovan kommer från artikeln Vipeholms sjukhus på Riksarkivets webbplats. Klicka på länken för att läsa mera !
