Kyrkogården ingick i en stor bit mark, hela sjukhusområdet var närmare 1,2 miljoner kvadratmeter, som ligger naturskönt med tre kilometers strandlinje mot Gamlebyviken. Gertrudsvik sjöstad ska nu bli en ”blomstrande företagspark och ett bostadsområde, en helt ny stadsdel”. Ett upplevelsehotell planeras med 18-håls golfbana. Vad man skulle göra med själva sjukhuskyrkogården verkar dolt i mörker, ingen vill ansvara för skötseln. Men det finns funderingar på en minnesplakett eller ett vitt kors i marmor på platsen. uppger sekreteraren i Psykiatriska museets stödförening. Kyrkogården har hamnat i ett ingenmansland och vem som ska ta hand om den vet man inte. Man väntar på ett beslut från Länsstyrelsen i Östergötland. Länsassessor på Rättsenheten, säger att det hela är under utredning och när beslut fattas är inte klart.
Enligt Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation, har det inte hänt förut att ett privat företag har ägt mark med en allmän kyrkogård på. De enda andra fallen som är liknande var en privatägd familjebegravningsplats i Hagaparken i Stockholm, som nu ägs av kommunen och den begravningsplats i Kiruna som det för St:a var diskussioner om ifall man skulle flytta på (när nu hela staden ska flyttas). Där kom man fram till att man inte skulle bryta malm under själva kyrkogården och den kunde ligga kvar.
Kyrkogårdschefen i Västervik, står frågande inför att ansvara för skötseln. Han säger att om det är meningen att Södra Tjusts kyrkogårdsförvaltning ska ta hand om den så räknar han med att Länsstyrelsen kontaktar honom i ärendet och förväntar sig då en ersättning för att sköta området. Vem som ansvarar för den nu vet han inte. Och vem ska i så fall betala?
Platschef på Gertrudsvik Fastighets AB och Gertrudsvik Sjöstad AB, tycker inte heller att företaget borde äga kyrkogården. Han tror inte man var helt medvetna om vad köpet innebar, eller var helt rätt informerade. De har försökt att få Landstinget i Kalmar att ta tillbaka den biten av marken, men de kan även tänka sig en lösning där Svenska kyrkan eller kommunen går in som ägare. Han tycker att Landstinget inte borde ha sålt den delen från början, att man ska stycka av sjukhuskyrkogården och inte låta den vara i privat ägo längre. Just nu tar företaget hand om kyrkogården efter bästa förmåga och de sköter den eftersom de känner ett ansvar gentemot de som är begravda där och deras anhöriga. Men de tycker inte att de borde belastas ekonomiskt och ser gärna att någon annan tar över ansvaret. Det fanns inte ens helt korrekta uppgifter om kyrkogårdens storlek, vilket gjorde att företaget bekostade en egen undersökning för att se kyrkogårdens utbredning innan de kunde fortsätta sina egna planer för marken.
Det här väcker frågor – är det så att kyrkogårdar ska kunna ägas av privatpersoner och företag? Ska privata intressen styra hur vi hanterar våra döda? Hur påverkas vårt förtroende för Svenska kyrkan om vi inte kan vara säkra på att vi blir hedrade efter vår död? Var går våra gränser? Och hur lång tid måste gå innan en kyrkogård får exploateras? Och kan man tänka sig i framtiden att det allmänna gör sig av med kyrkogårdar för att slippa ekonomiska utgifter, för att slippa begravningsplatser ingen verkar sakna? Hur detta ärende avgörs är av största vikt. Kanske formar det framtiden för alla kyrkor i avfolkningsbygd man inte vet vad man ska göra med. Om man säljer kyrkor till personer som använder dem som privatbostäder, vad gör man då med kyrkogården? Och hur borgar man för att företag eller privatpersoner tar hand om kyrkogården? Och om de missköter den, vad händer då?
Pebbles Karlsson Ambrose
Författare, krönikör, bloggare och föreläsare ” Texten är artikeln Till salu: kyrkogård med naturskönt läge från 2014-12-11 i Kyrkans Tidning.
