”Vintern 1938 sänds den unge läkaren Ludwig Malmström till en anstalt för sinnesslöa i Jämtland för att undersöka fem dödliga fall av tuberkulos. Han anländer uppfylld av storstilade idéer om hur läkar- och ingenjörsvetenskapen ska smälta samman. Hans idévärld färgas av en kombination av fascism, nazism och stalinism. Så ska det skapas inte bara ett nytt samhälle utan en ny människa. Jobbet på anstalten är ett mellanspel för en framtidsman på väg mot nya djärva mål. Väl framme möts han inte alls av den respekt han räknat med. Han inkvarteras i en källarskrubb och hindras från att arbeta. Föreståndaren vill hellre prata om kariesexperiment och ”folkmaterial” än tbc-smittan. Arrogansen får törn efter törn och Malmström får allt svårare att hålla ihop både världs- och självbild.
Både Dennis Lehanes roman Patient 67 och Lars von Triers tv-serie Riket kommer för mig när jag läser Mattias Hagbergs De användbara, men ärendet är annorlunda och bottnar i fakta. Till exempel utsattes begåvningshandikappade för grymma kariesexperiment i Lund på femtiotalet – på statens uppdrag.”
Texten är inledningen på recensionen I de svenska rasforskarnas våld i Aftonbladet Kultur 24/2 2015. Läs hela artikeln genom att klicka på länken.
