”De gamla sinnessjukhusen finns inte kvar i vårt moderna samhälle, men däremot finns deras avtryck kvar. Många författare och filmare har genom åren låtit sig inspireras till att skildra livet på dessa institutioner.
Dårarna små här så ensamma gå,
drömma om allt som de inte kan få:
drömma om smycken, om dans och om vin
och om en man som är kostbar och fin
Dessa rader skaldades av Agnes von Krusenstjerna i diktcykeln Nunnornas hus. Den skrevs på ett mentalsjukhus i Malaga där Agnes von Krusenstjerna vid det tillfället var inlagd. Mentalsjukhus, hospital, sinnesjukhus, dårhus, asyl – många namn har genom tiderna använts för de byggnader och institutioner som omhändertagit psykiskt sjuka eller de som historiskt benämndes som rubbade, tokiga, galna, dårar och idioter.Benämningarna går naturligtvis parallellt med psykiatrins historia och vår syn på själslig sjukdom. I detta går det att fördjupa sig mycket. Idag har vården genomgått stora förändringar, liksom våra kunskaper om de många olika diagnoser och tillstånd som ryms inom begreppet psykisk ohälsa. Men själva institutionerna som sådana är fortfarande omgärdade av myter och förutfattade meningar. Med historisk blick är det också fortfarande tacksamt att använda dem som miljö i litteratur och film.
Umedalens bibliotek ligger i det gamla Umedalens sjukhus. Biblioteket har funnits på området sedan första början, då som ett medicinskt bibliotek. I slutet av 1970-talet kunde även allmänheten besöka biblioteket och 1994 blev det ett integrerat folk- och skolbibliotek under Västangårds skolas ansvar. Idag finns en mängd olika verksamheter på Umedalsområdet och själva parkområdet är nu en omtalad skulpturpark under Galleri Andersson Sandström, som också finns i området. Vi får fortfarande besök av både gamla patienter och personal, och lika ofta får vi frågor kring själva området. ”Var låg den så kallade Stormen?”, ”Spökar det i de lokalerna?”, ”Vågar ni gå i kulvertarna?”
Det som för många äldre Umeåbor var ett mytomspunnet område, lever fortfarande kvar hos många och fortsätter att fascinera. Till exempel har Fanny Carinasdotter gjort en utställning, visad på Västerbottens museum för ett par år sedan och det skrivs uppsatser och artiklar. 2013 satte Skuggteatern upp föreställningen Allt kommer att bli bra som utspelar sig på Umedalens gamla sjukhus.
Kanske är det inte så konstigt att författare och filmare finner inspiration i vad som kan hända innanför slutna murar och väggar. Särskilt inte om det som händer där inne sker under stark sekretess, med hänsyn till patienterna. Många filmer och romaner tar också ett kritiskt avstamp.Milos Formans film Gökboet, som bygger på Ken Keseys bok, är just ett sådant exempel som både har en kritisk blick, men samtidigt visar på en längtan till livet utanför murarna. McMurphy, spelad av Jack Nicholson i en av sina paradroller, bryter mot den enväldiga sköterskan regler och ”straffas” med lobotomering. Så kan mentalsjukhuset få vara symbol för en samhällshierarki där överhet, i det här fallet sjukhusledningen, utgör toppen.
För Umedalens räkning kom det att bli Astrid Värings roman I som här inträden som blev sin tids mest kontroversiella och omdebatterade bok. Den filmades året därpå med Georg Rydeberg i huvudrollen och i regi av Arne Mattson.Boken är i grunden ett svartsjukedrama där huvudkaraktären Tomas Eckert blir intagen på ett mentalsjukhus – där just Umedalens sjukhus ansågs lätt kamouflerat. Boken var också en partsinlaga av Astrid Väring mot psykiatrins vårdmetoder vid den här tiden och bemöttes med en hel del kritik. Boken följdes sen av Föranleder ingen åtgärd.”
Texten är början på en lång och intressant artikel : Inom sjukhusets slutna väggar på minabibliotek.se / Umedalens bibliotek. Klicka på länken och läs hela artikeln som innehåller många lästips.
”
