”Sedan ett antal år uppmärksammas varje år i november psykiatrin med en särskild dag, detta i det vällovliga syftet att göra det psykiatriska vårdområdet mera bekant för en bredare allmänhet.Det kan då vara av intresse att mot bakgrund av de senaste decenniernas utveckling reflektera över vart psykiatrin i dag är på väg.
Mentalsjukhusepoken
När jag som nyfärdig läkare började arbeta i psykiatrin i mitten av 60-talet dominerade den slutna vården stort. Flera av de stora mentalsjukhusen hade över 1000 vårdplatser. Vårdtiderna var ofta långa, ibland livslånga. Den öppna vården var underdimensionerad, ofta också svårtillgänglig p gr av långa avstånd. Den biologiska synen på psykisk sjukdom var fast förankrad och det fanns en, på sätt och vis välgrundad optimism att de mediciner som det senaste decenniet tagits i bruk skulle revolutionera framtiden för de psykiatriska patienterna. Vi hade fått de neuroleptiska läkemedlen, som dämpade psykotiska sjukdomssymtom hos bl a schizofrena. Vi hade också fått läkemedel, som i stor utsträckning kunde ersätta elbehandlingen, även vid djupa depressioner. Och inte minst hade vi precis introducerat lithium, ett enkelt salt, som visat sig i hög utsträckning kunna förebygga återinsjuknande vid manisk-depressiv sjukdom. Patienter, som tidigare upprepade gånger tvångsvårdats för svåra maniska sjukdomsskov, förblev friska och välfungerande. Det var fascinerande att uppleva.”
Texten är ett avsnitt av den långa och intressanta artikeln Vart är psykiatrin på väg? på Socialpsykiatriskt Forum av Greger Ahnlund, Psykiater, överläkare, vid psykiatriska öppenvårdsmottagningen i Arlöv. Klicka på länken för att läsa hela artikeln.
