Gamlebyviken
”Sankta Gertruds sjukhus byggdes vid sekelskiftet. Det var ett självförsörjande samhälle med eget vatten och ett eget avloppssystem med utsläpp direkt i Gamlebyviken. Där fanns ungefär 1 200-1 500 människor. Till sjukhuset hörde ett tvätteri som årligen tvättade ca 40 ton tvätt. Till avloppssystemet kopplades även WC. Man ansåg att ”med hänsyn till de stora fördelar vattenklosettsystemet innebure från uppsnyggnings- och bekvämlighetssynpunkt och då i följd av anstaltområdets med avseende å avloppsförhållanden synnerligen gynnsamma läge inga som helst sanitära olägenheter kunde befaras av systemet i fråga, hade nämligen detsamma, ehuru något dyrare anläggning, där ansetts böra komma till användning.” (ur Sankta Gertruds sjukhus – ett samhälle i samhället).
Det gynnsamma läget för utsläpp i Gamlebyviken bestod i att viken där var djup, 7-10 m redan helt nära stranden och att ström och vind ansågs ge en ”liflig” omsättning av vattenmassan. Dessutom medförde strandlinjens längd – omkring 2 km – den fördelen, att ”hufvudafloppet kunde utledas i ena änden af området och kallbadhus anläggas i det andra, utan att för det senare någon olägenhet från det förra vore att befara” (utdrag ur protokoll å Stockholms slott den 13 januari 1906). Smittreningen av avloppsvattnet från sjukhuset infördes 1960 (samtidigt som för Västerviks sjukhus) och 1964 togs en låggradig (slamavskiljare) avloppsanläggning i bruk. Avloppet anslöts till Lucernaverket 1973.”
Texten från Västerviks Kommuns hemsida artikeln ”Vattenkvalitén i Gamlebyviken före 1970-talet”. Tyvärr är länken inte längre aktiv (2015)
