”Eld i dårstuga i Stockholm. Tre människor kväfda. En hemsk olycka timade i tisdags på morgonen, strax efter kl. 5, då eldsvåda utbröt i Stockholms stads anstalt för vård af sinnessjuka vid Jakobsberg. Elden lär ha uppkommit därigenom, att en af de å nedre våningen förvarade, mera våldsamma dårarne hopvridit en halmsudd, som han genom det ofvanför panelningen invid taket liggande gallerfönstret närmat till en i korridoren varande gaslåga. Elden hade nu antagligen antändt korridoren och därifrån med hastighet spridt sig i träinnanrede på nedre våningen, hälst som den ej strax upptäcktes, enär nattvakten.

Vaktmästaren Andersson vidtog genast, efter det elden upptäckts, anstalter för att rädda de i cellarne förvarade 15 dårarne, af hvilka flertalet genom hans försorg räddades. Den å öfre våningen boende personalen räddade sig halfklädd genom fönstren. Förestånderskan erhöll dervid en kontusion i ryggen. Då brandkårsafdelningen i Maria ankom till stället, räddades ytterligare en kvinna från nedre våningen. Sedan äfven manskap från Johannis tillkommit till stället, upptäckte man, att ytterligare fem dårar voro kvar. Med egen lifsfara inträngde nu manskap från brandkåren och lyckades utfå de fem, alla till utseendet liflösa. Vid detta räddningsförsök hade så när en af brandkårens underofficerare fått sätta lifvet till, enär han blef instängd i en cell. Då emellertid ännu en underofficer och 4 man kommo, blef han räddad ur sin kritiska belägenhet.

Med de till utseendet liflösa anställdes genast energiska försök att återkalla lifvet, utförda af ”samariter” inom brandkåren. Efter ungefär en timmes arbete kröntes dessas m.d framgång med afseende å två, båda uthämtade från öfre våningen. Med de tre öfriga voro så väl dessa som sedermera af läkare vidtagna åtgärder fruktlösa. Hvad som i synnerhet försvårade räddningsarbetena var den omständigheten, att alla fönstren till cellarne voro på insidan försedda med galler, hvarigenom ett hastigt inträngande omöjliggjordes för brandkåren. Att gå upp trappvägen var förenadt med stor fara i följd af den intensiva röken. Och alla försigtighetsmått måste vidtagas för ett sådant inträngande .

Det bör äfven erkännas, att de medlemmar af brandkåren, som vågade försöket, visat både mod och dödsförakt. Själfva huset saknade icke tillräckligt af utgångar och lär ingalunda beträffande inredningen gifvit skäl till betänkligheter. Men det måste beklagas, att ej ständig nattvakt finnes, ty hade sådan funnits, skulle tvifvelsutan denna katastrof förebyggts och det hela stannat vid litet rök i korridoren. Klockan omkring 7 var elden dämpad, sedan släckningsarbetet pågått från kl. V2 6. Johannis brandkårsafdelning alarmerades kl. 5,27. Det är förnämligast undre våningen, som blifvit ramponerad. I den öfre är det hufvudsakligen röken, som åstadkommit mesta skadan. Aft. BI. ”

Texten kommer från Tidning för Wenersborgs stad och län 23/2 1888 på Digitaliserade svenska dagtidningar