”Den första söndagen i oktober är det Mikaelidagen, eller Den helige Mikaels dag som ursprungligen var en kyrklig högtidsdag till ärkeängeln Mikaels ära. Veckan före, den 29 september på Mikaels namnsdag, infaller mickelsmäss (mickelsmässa, kärrmässa), en av det gamla bondeårets största märkesdagar. I det svenska bondesamhället var Mikaelidagen en viktig dag som kunde markera skiftet mellan sommar- och vinterhalvåret. På många platser var det först den kvällen som man fick tända ljus.
Helgen mickelsmäss satte förr punkt för odlingsåret. Nu skulle skörden vara bärgad och kreaturen togs in. När korna gick in i ladugården skulle detta ske under största tystnad för att inte irritera onda makter, exempelvis maran, som skulle kunna skada djuren. I de delar av landet där man hade fäbodar flyttade fäbodpigorna hem med djuren, vilka dagen till ära var prydda med blommor och färgglada tygtofsar. Pigorna blåste vallåtar i sina horn under vandringen.
När skörden bärgats och djuren tagits in från betet blev det stor fest då ungdomar efter sommaren åter kom samman och roade sig. Framförallt i mellersta Sverige var detta en tid för skördekalas. Det var också vanligt med Mikaelimarknader, där man handlade med de nyskördade produkterna. Många var dessutom lediga, eftersom tjänstefolk under den vecka som följde hade rätt till en ”frivecka” och kunde säga upp sina tjänstekontrakt. Fram till 1819 var Mikaelidagen flyttdag, därefter blev 24 oktober den stora flyttdagen, fardagen.”
Texten ovan kommer från Institutet för språk och folkminnens hemsida, artikeln Mikaelsmäss.
Bilden visar en patientmålning ur Psykiatriska museets samlingar och den har ej samband med artikeln.
