”Ted Gärdestad, född 1956 i Sollentuna, död 1997 i Sollentuna, var en svensk sångare, kompositör och musiker (gitarr och piano). Han komponerade all sin musik själv, och texterna författades av brodern Kenneth. Tillsammans skapade de låtar som ”Jag vill ha en egen måne”, ”Sol, vind och vatten”, ”Ge en sol”, ”Satellit”, ”Oh, vilken härlig da'”, ”Himlen är oskyldigt blå” och ”För kärlekens skull”. Han tävlade i Melodifestivalen fyra gånger som artist, 1973, 1975, 1979 och 1980 varav han vann en gång, 1979.

Ted Gärdestad led under senare år av schizofreni. Kenneth Gärdestad påstår sig ha märkt de första sjukdomstecknen redan år 1985, då brodern Ted var 29 år gammal. Ted Gärdestad dog, 41 år gammal, sedan han hoppat framför ett tåg vid Häggviks station i Sollentuna den 22 juni 1997. Han är begravd på Silverdals griftegård i Sollentuna. Flera samlingsskivor har givits ut postumt. Efter hans död har brodern Kenneth Gärdestad i tidningar och i en bok berättat om sin brors sista svåra år med psykisk sjukdom.”

Texten ovan (förkortad)  kommer från Wikipedia, där du kan läsa mera.

”Om jag ska försvara att jag skriver den här boken och lämnar ut Ted på det här sättet så handlar det om det – att ta bort skammen kring psykiska sjukdomar… Men det jag saknar och sörjer är musiken, det vi gjorde tillsammans. Det fanns en oerhörd glädje i det, oberoende av allt annat. ” Citat från Teds bror Kenneth i artikeln ”Teds väg mot självmord” i Expressen: 31/8 2005

”…lika viktigt är att berätta om Teds sjukdom, schizofreni. Det ordet som ingen tog i sin mun när Ted levde. Läkarna nämnde det inte för familjen, inom familjen pratade man inte om det och Ted förnekade sin sjukdom. Både privat och i det offentliga förblev mycket osagt. En tystnad som har sitt pris.–Skammen är en del av problemet för den som har en psykiatrisk sjukdom. Kan man få bort den och stigmatiseringen kring sjukdomen, kan personen få hjälp i tid och en bättre chans att leva med sin sjukdom. Skammen dödar, säger Kenneth Gärdestad” Citat från artikeln Skammen dödar” i Uppsala Nya Tidning 14/9 2010.