”Under 1800-talet började sinnessjukvården i Sverige – precis som på andra håll i Europa – att moderniseras och professionaliseras…. Hospitalen skulle bli sinnessjukhus – behandlingsanstalter där de sjuka kunde behandlas och förbättras, till skillnad från de försörjningsinrättningar som de varit tidigare. Sjuka skulle inte behandlas som djur, de skulle inte bindas eller fjättras och de skulle behandlas med värdighet…”
”De människor som kom till sinnessjukhusen var inte sällan de som lokalsamhället ville bli av med. Det var ofta våldsamma, besvärliga typer och inte alltid så lätthanterliga. Samtidigt tog många läkare avstånd från våldsamma behandlingar och tvångsmedel, som för att markera gentemot en äldre och mer brutal vård.”
Jenny Björkman har skrivit en lång och intressant artikel i Svenska Dagbladet 5/6 2009 ” Kritiken har varit viktig för psykiatrin” och citaten ovan kommer från den. Det är en recension av avhandlingen Icke som en annan människa. Psykisk sjukdom i mötet mellan psykiatrin och lokalsamhället under 1800-talets andra hälft av historikern Cecilia Riving vid Lunds universitet. Klicka på länken för att läsa hela artikeln.
