Gustaf Fröding och Eric Hermelin föddes 1860; de grundlade samtidigt sin alkoholism i början av 1880-talet under några annars rätt improduktiva studieår i Uppsala. För bägge antog missbruket med tiden en elakartad karaktär som gjorde dem till vrak. Samtidigt var de stora författare. Frödings alkoholism gav en mörk fond åt hans poesi och fördjupade den. Men det var inte i frihet han diktade. Tvärtom, nästan allt han skrev tillkom när han var under vård på alkoholistanstalter, sinnessjukhus och slutligen under sjukhemsliknande former på Villa Gröndal på Djurgården under sköterskan Signe Trotzigs självuppoffrande omsorg.”

“År 1908, tre år före Frödings död, togs Hermelin in på St Lars i Lund efter att ha följt en nedåtgående spiral mot botten på grund av alkohol- och narkotikamissbruk. Han hade varit brittisk soldat i Indien och avskedats under van­ärande former, som det hette. Han hade dömts för olika småbrott, misslyckats som lantarbetare i Australien. Men nu såg äntligen hans äldre bror, konservativ riksdagsman och nykterhetsivrare, till att han stängdes in på ett sinnessjukhus, och där hade han kanske möglat bort om han inte fått disponera två rum som förstaklass patient med tillgång till ett arbetsbibliotek tack vare sin ärvda förmögenhet. Så tillkom en översättargärning av stora mått, främst av persiska mystiker.

Citaten ovan kommer från den intressanta krönikan “Den goda asylen”  av Lars Sjöstrand, psykiater och beroendeläkare, publicerad  på  CAN:s webbplats ( Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning) Klicka på länken för att läsa hela artikeln ! Det finns mycket annan intressant läsning på CAN:s webbplats.

Du kan läsa mer om både Gustaf Fröding och Eric Hermelin på vår webbplats www.psykmuseet.se Sök efter inlägg i sökrutan!