”Med noggrann uppsikt, med straff och uppmuntran skulle dårhushjonen hållas till ordning. Helst skulle de också hållas i arbete, och så långt det gick skulle de inbördes vaka över varandra. De bättre skulle se efter sina sämre kamrater, dela rum med dem, påverka dem med sitt exempel, med förmaningar och tålamod. Därmed gjorde de inte bara en arbetsinsats som kompenserade bristen på personal. Det givna förtroendet och omtanken om en annan människa skulle dessutom ha en hälsosam inverkan på dem själva – en terapeutisk idé utan fortsättning senare under århundradet.”
Citatet ovan är kommer från den långa och intressanta artikeln Danvikens Dårhus på Släktforskarbloggen. Klicka på länken och läs mer på den innehållsrika och intressanta bloggen.
